Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koks ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koksaltsyra—Kol
221
i blodkropparna. Alla kroppens
sekret och exkret innehålla
klornatrium ; så urin, med hvilken dagligen
afsöndras i medeltal 12 gr. från en
fullvuxen mänska; dock varierar
urinens salthalt i hög grad, allt
efter födans beskaffenhet och andra
omständigheter. Eii fullyuxen
mänska innehåller i kroppen ungefär
0,5 kilo koksalt och förbrukar på
år 4,5—-1 kilo. — Koksalt har stor
användning till saltning af
matvaror, för tillverkning af soda och
saltsyra, vid garfning och vid vissa
metallurgiska processer. Halten af koksalt
i en lödning kan beräknas af
egentliga vigten, enligt följande tabell:
Eg. v. % NaCl, Eg. v. % NaCl
1,036 5 1,151 20
1,078 10 1,192 25
1,111 15 1,204 26,4
Koksaltsyra. Se Klorväte.
Kol, icke metalliskt grundämne,
som i naturen förekommer dels i
gediget tillstånd {diamant och grafit),
dels i förening med syre (kolsyra,
kolsyrade salter), dels äfven i de
organiska kropparna i förening med
väte, sfre och ofta qväfve. De i
dj ur- och växtkropparna
förekommande organiska ämnena
sönderdelas vid upphettning utan luftens
tillträde, hvarvid jämte flyktiga
produkter bildas kol, som till sina
egenskaper är olika, allt efter ämnenas
beskafienhet och ursprung. Ämnen,
jSom smälta, t. ex. socker, horn och
harts, gifva ett glänsande och
struk-turlöst kol; trä, som ej smälter,
lemnar deremot ett poröst kol, med
ännu till en viss grad bibehållen
struktur, så att t. ex. årsringarna
äro synliga. Allt sålunda erhållet
kol innehåller de mineralämnen, som
finnas i de ämnen, som förkolats
och dessutom smärre mängder väte
och qväfve. Ett från
mineralämnen fritt kol afsöndras vid förstö-
ring af kolhaltiga gaser. Sådant kol
är t. ex. sot, som bildas vid
ofull*-ständig förbränning af kolväten o. d.,
eller gaskol, som i form af hårda
massor afsätter sig i lysgasretorterna,
der lysgasen kommer i beröring med
de starkt upphettade retortväggarna.
Alla dessa kolvarieteter, hvilka äro
amorfa, såväl som det i
mineralriket förekommande kristalliserade
kolet, diamant och grafit, äro olika
allotropiska modifikationer, som
likna hvarandra endast deri, att de
äro olösliga i alla lösningsmedel,
icke flyktiga eller smältbara och
vid fullständig förbränning lemna
kolsyra och lika mycket kolsyra.
Diamanten, som vanligtvis är
färglös och genomskinlig, är af alla
ämnen hårdast och mest
ljusbrytande. Dess eg. v. är 3,53—3,55.
Den leder icke elektricitet,
kristalliserar i reguliära systemet och
antändes i ren syrgas först vid
hvitglödgning. Diamanten har ännu
icke kunnat erhållas med konst,
och dess bildningssätt i naturen är
fullkomligt obekant. Angående
grafitens egenskaper se Grafit. Träkol
beredas i milor eller, för särskilda
ändamål, genom kolning i retorter.
Det är svart, lätt, mer eller mindre
poröst, allt efter träslagets
beskaffenhet, och mer eller mindre
lätt-antändligt. Trots sin stora
sprödhet är träkol ganska hårdt, så att
det med fördel kan användas som
poleringsmedel. Det uppsuper i
sina porer gaser och verkar
kraftigt oxiderande, genom det ur
luften absorberade syret, och är till
följd deraf ett desinfektionsmedel.
Det qvarhåller likaledes i sina
porer illaluktande organiska ämnen,
som kunna finnas i vatten, och
är derför ett utmärkt
filtreringsme-del för orent vatten. Likaså
upptager det finkelolja ur bränvin. Ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
