Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menskligheten underkastar således Gud sig sjelf vissa
skiften i tiden, en viss gång af lif ocli lifsutveckting.
Detta stöter Dcismens begrepp oin en abstract
o-föränderlighet. Men det gifver deremot en lefvande
Gud och — en sannfärdig Gud. —
Det Närvarande är intet annat än gränsen mel*
lan det Förflutna och det Tillkommande samt
bestämmes således af dem båda. Det förflutnas magt är
hvad som innebäres i begreppet Ode. Det
tillkom-mandes inflytelse åter ligger i vår föreställning om
Försyn. Det förra är förhållandet af causatitetj
det sednare af finalitet.
Ödets magt är naturens magt. Ty hvad är
det förflutna annat än — grunden till det närvaran-?
de, till det existerande? Men detta är just den
definition, som Schelling så förträffligt ger på natur*
I denna mening blir slocknad historia = natur *)é
Andens egen forntid står emot honom såsom ett
främmande, såsom natur, med samma tvång som
den egentliga naturen. «Consuetudo altera natora.%
— — «Hvad
En gång du lefvat, re’n förvandlat sig
Till öde» till ditt öde» **).
Men härigenom tigger också i det förflutna
alltid skuld, och detta är den förbannelse, som h
viför öfver den naturliga menniskan. Men
Försynen är förlossningen härifrån. Försyn är = förso-
♦) Novalfe.
**) Atterbom, Lycksaligheten* ö*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
