Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Jord-arter (§§. 192—209)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss mängd vatten, och förmåga, at genom
bränning blifva hård, gör den tjänlig til tegel och
allehanda kärl.
§. 206. De fyra beskrifne Jord-arter kunna
kallas absorberande, ty de supa alla luft-syra och
visa således med starkare syror fräsning, dock
leran minst.
§. 207. Kisel-jord angripes icke af
vitriols-syra allena, men Flussspats-syra uplöser henne.
§. 208. Den förefaller ymnigt och renast i
berg-crystaller och klar qvarts. Med alkali smälter
den mycket lätt, och fås genom denna förening
en ganska nyttig vara, känd under namn af Glas.
At Flussspats-syra i Kisel ingår är ingen tvifvel,
men basis uti denna jord, som synes vara vattens
fasta del, är ännu okänd, ehuru man kan genom
kånst tilreda denna jord, äfven i crystall-form.
§. 209. Af de fem enkla jord-arterne, två
eller flere blandade, befinnas alla öfriga och
hittils undersökte bestå, Diamanten undantagen,
hvilken i öpen eld hel och hållen förflyger, eller
kanske rättare förbrännes, ty han förtäres
småningom med en liten låga och gifver äfven teken til
sot. Denna, af alla bekanta hårdaste och
dyrbaraste materia, står annars på det envisaste emot
menstrua och innehåller förmodeligen någon egen jord,
som kunde kallas Ädel, hvars natur endast genom
flitiga och noggranna försök bör bestämmas.
Rubin, Saphir, Topas och Smaragd äro af helt
annat lynne, hopsatte af lera, kisel, och kalk, ibland
hvilka den förstnämda råder och den sista ingår
ganska sparsamt. Deras skiljaktiga färgor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
