Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Bränbare ämnen (§§. 210—238)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§. 224. Fete (unguinosa) kallas de, som äro
utan lukt och smak; som icke löses i spiritus
vini och ej äro flyktige vid kokande
vattens hetta.
§. 225. När desse oljor tvingas med starkare
eld at gå öfver vid destillation, kallas de
Vidbrände (empyreumatica), ty de vinna sådan lukt och
smak, samt blifva löslige i spiritus vini. De
pläga ock få namn af Philosophernes olja.
§. 226. Talj, ister, med flere animaliske
fetmor, likna til lynne närmast de fete.
§. 227. Väsentelige oljor (essentialia) hafva stark
smak och lukt, den senare gemenligen angenäm;
de lösas i spiritus vini och äro flyktige vid
kokande vattens hetta.
§. 228. Det luktande ämnet uti dem är en
högst fin och flyktig oljaktighet, som plägar
kallas Spiritus Rector. Den förskingras småningom
med tiden och i samma mon blifva oljorne
luktlöse, sege och tunge.
§. 229. Dippels Animaliska olja bör ej
förblandas med dem, som förut äro nämde (§. 226).
Denna vinnes egenteligen af gelatinosum genom
destillation; är mörk, seg och vidbränd, men kan
genom itererade rectificationer bringas til klarhet
och täflar med æther (§. 231) i finhet. Mörknar
af luftens tilträde.
§. 230. Oljor kunna antändas genom stark
saltpeter-syra, hvilket är et artigt phénomen, at se
två kalla fluida genom blanning brista ut i
häftig låga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
