Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Skönhet i hemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
SKÖNHET FÖ Ii ALLA
rödt eller hvitt, med dekorativa blommor här ooh där; på
bord och »buffets lades hemväfda, hvita, fransade dukar,
på vägghyllorna sattes gamla ler- och träkärl. Två andra
packlårar ställdes i vinkel mot hvarandra i ett hörn och
på dem breddes bondväfnader och bänkadynor, så att
däraf blef den trefligaste lilla hörnsoffa. Genom några
veckors eget arbete danade detta unga par således ett
stilfullt, hemtrefligt rum, som i ören kostade dem hvad
andra ge ut i kronor, ofta utan att nå samma behagliga
värkan. Nutiden har återupptagit påläggsömmen,
hvarigenom man med jämförelsevis ringa arbete kan nå en
vacker värkan — om dotta arbetssätt brukas med smak
i färgval och mönster — för bårdar på dukar och
förhängen, till kuddar och dylikt. Ännu enklare arbetssätt
finnas för liknande ändamål. Men som tid ej bör offras
på dåligt material och godt material är dyrt, bli dessa
handarbeten aldrig billiga. De i enkla mönster och vackra
färgsammanställningar hemmaväfda gardinerna och borddukarna
bli i de flästa fall såväl det varaktigaste som billigaste.
Vill man se ett hem, hvilket med enkla medel nått
det hemtrefligaste och mäst personliga intryck, då bör
man hälst besöka målaren Carl Larssons hem uppe i
Sund-born i Dalarna — d. v. s. genom att studera det i de
båda planschverk, han utgifvit öfver detsamma: Ett hem
och Larssons. I inledningen till det förra verket skrifver
han själf följande:
»Vår tid är en svår tid för en konstnärligt anlagd
människa att lefva i. Endera tillämpningen af det
praktiska sinnets tråkiga motto: ratt och slätt, eller också
lyx-människans smaklösa industrigrannlåt.
Fabriken, kasernen, sjukhuset, skolan och herrgården
äro lika odrägligt jämnlinierade både ut- och invändigt.
Bonden försöker att få det lika ledsamt, han med,
last tack vare rödfärgen hans stuga dock blir hvad
stadsbon med en längtans suck kallar landtlig. Så
rätlinie-ringens motsats: ståndspersonens fånigt upphängda
draperier öfver dörrar, i hörn och bakom taflor, dess etagèrer
och ställ med billig basarsmörja på, samt konstgjorda
blommor med band, damm och mikrober. Tockna lampor
och sickna skärmar! Och plysch och kretong! I detta
granna skräp och lysande elände sitta nu herre och fru,
mysande detta säkra löje, som säger att de till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
