Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hvardagsskönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAEDAGSSKÖNHET
35
äfven vackrare än förut — vackrare, emedan en rikare
8jäl danar ett själfullare anlete!
För den, som endast har några få goda böcker inom
sitt räckhåll, återstår det att deBs mer fördjupa sig i dem
man har. Och så kan man ju flitigare vända bladen i
naturens och människolifvets båda väldiga värk? Ofta skall
man genom att följa en enda plantas utveckling lära mer,
än af en afhandling; från en arbetarhustru får man kanske
höra en lifshistoria, mer gripande än en roman; hos en
gammal backstugusittare finna en lefnadsvishet, djupare
än hos mången lärd. Ty visheten och poesien finnas
icke blott inom bokpärmarna, detta kommer man snart
att upptäcka!
De goda gärningarna slutligen?
Ungdomen vet icke, att den öfvar en god gärning
endast genom att — i hälsa och glädje, i godhet och oskuld
■— finnas till! En sådan ungdom är helt enkelt tillvarons
största skönhet och största välgärning för de åldrande, de
af lifvets sorg och möda brutna.
Men både ung och gammal ha dessutom möjligheten
att äfven på annat sätt göra godt, och icke en utan många
gånger om dagen. Räcka våra pänningar ej så långt —
ehuru de med omtanka räcka icke så kort — så finnes
vår arbetskraft, som kan förmå en del. Dessutom
återstår alltid den finkänsliga vänlighet hvarmed vi kunna
göra både de sorgsna och de glada godt, om än såväl
pänningar som tid i öfrigt fattas oss.
Och städse finnes det inom hemmet många goda
gärningar att öfva! Där kunna familjens medlemmar på
mångfaldigt sätt lätta arbetet eller spara stegen för
hvarandra; där finnas tillfällen att försvara den oskyldigt
angripna; att ställa tillrätta en oordning, som annars skulle
vålla ledsamheter; att uppmuntra eller trösta med ord,
blick, leende; att dämpa tvister eller häjda förtal och tomt
prat genom att föra något bättre på tal. Vid arbetet, i
kamratkretsen, i lifvet skall vanan att gå vår väg fram i
värksam välvilja göra lifvet ljusare,’ rikare, skönare för
vår omgifning och därigenom för oss själfva.
Man inser kanske nu, att det icke var öfverdrift i
påståondet att man — om också under tråkigt arbete,
tunga sorger, tryckta förhållanden — förmår lefva ett rikt
lif! Den fattigaste skall kunna äga mer af tillvarons värk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
