Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fästvanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SKÖNHET FÖ Ii ALLA
ut — alla dessa och andra gamla seder fyllde barnets
sinne ined hälgens säregna stämning, en stämning, som
ty värr allt mer iörflyktigas genom det nutida julfirandet:
fråssandet i ett öfverflöd af gåfvor, godter, släkt- och
barnfäster. Här och hvar uppehållas ju ännu en och annan
af de gamla julsederna, men i det stora hela blifva dessa
allt mer tillfälliga och höra icke till det ovillkorliga, som
gör fästminnena djupa och skilda från allt annat.
Nyåret har länge saknat en särskild fästprägel, ty
nyårsvakan är nästan alldeles fallen ur bruket. Men
därför borde hemmen skapa hvar sin sed, enligt hvilken de
unga — i allvar och glädje — på ett vackert sätt sade
det gamla året farväl och hälsade det nya. Trettondagen
har numera endast kvar sin böna i gröten, sedan den
fröjd, som stjärngossarna beredde barnen, äfven hör till
det försvunna. Som folksed kan stjärngossarnas vandring
ju icke återkomma, men som hemnöje för barnen kunde
seden helt visst ännu bli långlifvad, i synnerhet sedan
Skansen — till hvars skapare den sunda konservatismen i
vårt land står i outplånlig tacksamhetsskuld — åter upptagit
densamma liksom Lucia med hennes brinnande ljuskrona.
Påsken har ju ännu på västkusten kvar sina påskeldar
och öfver allt sina ägg, med målning och med inskrifter.
Den glädjen kunde bli ännu stämningsfullare för barnen,
om man följde den tyska seden att — då man så kan —
utomhus, i det nyss bara gräset och bland de ännu nakna
buskarna, göra fågelbon, i hvilka barnen sedan själfva
söka och finna sina brokiga ägg — den ännu kala markens
första frukt för året! Endast i nordligare bygder ser man
nu vid Valborgsmässan eldarna flamma i den ljusa kvällen.
Intet heller firas första maj som förr med våfflor och
mjöd, af hvilket man drack sig märg i benen! Om
hemmen i en tidsenlig form återupplifvade den gamla leken
mellan de utklädda vinter- och värkungarna, skulle barnen
erhålla ett oförgätligt minne af vårens återkomst.
Allt hvad våren hunnit gifva af blommor och grönt
sattes fordom vid pingsten i spiseln, i ljuskronor och stakar
— liksom för att fira vårens seger öfver allt, där elden
kämpat mot vinterns köld och mörker! Och huru »klädde»
man icke hvar vrå vid midsommaren; huru kär var ej
dess fäst med sin »majstång,» sin dans och sin musik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
