Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framåtskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed har en gammal känd sanning uttalats,
hvilken dock torde vinna i värde, om den något
utvidgas. Upplösningen har på ett direkt och
afgörande sätt träffat de politiska och religiösa
förhållandena och äfven de sociala, för så vidt dessa
med l’ancien régime varit fast sammanväfda. Men
utanför ramen af de gamla stats-, samhälls- och
religionsformerna har en kulturell socialitet
framträdt, hvilken synes gifva rika löften i positiv
riktning. Detta dels i de mäktiga, rent privata och
kosmopolitiska associationer, hvilka grunda sig på
insedda gemensamma intressen och fria
öfverenskommelser, dels i de nyinrättade internationella
formerna för samarbete mellan staterna.
Liberalismen eller, som jag här föredrar att
säga, radikalismen verkar otvifvelaktigt
upplösande på de politiska och religiösa enheterna och
tenderar att afveckla deras affärer och ställa hela
samlifvet på en rent social bas. Den i dessa
enheter grundade offentligheten och auktoriteten vill
den i största möjliga utsträckning ersätta med
individuella förbindelser af en starkt framträdande
privat och kollektivistisk natur. Denna tendens
har rakt sprungit fram ur sträfvan efter ett
högre medvetande och en medvetnare frihet, som
sätta vetenskaplig undersökning, allsidig
öfverläggning och på deras resultat stödda beslut och aftal
i stället för impulsiv underkastelse under
föreliggande historiska fakta och historiskt gifven
auktoritet.
Hvad jag nu med detta velat framhålla är,
att den kulturella socialitet, som med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
