Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1674. 55
ur Stjernhjelm åter widtager, hwari Cupido, Bacchus, Venus med sine
Nympher, Diana, Pallas, twå Satyrer, Drengen Doris, och Aesculapius
på Skådeplatsen framställas.
I 4:de Acten fortsattes Rådets öfvverläggning. Sanningen, Sannin¬
gens vän (Assecla Veritatis), och Barmhertigheten tala för menniskjorna,
och sätta sig emot Rättfärdighetens påstående, hvarom den medlersta
anmärker, at intet är så godt, som icke af elaka referendarier kan för-
werras; samt tillägger: "Så förtiger Rättfärdigheten thet goda, talar
"allenast om thet onda. War icke, käre Fader, så hård och wrångwis,
"at tu hwarken genom barmhertighet eller bön tig beweka låter." Barm¬
hertigheten åter förer Fadren till sinnes hans "fyra egna och alltid blif-
"vande seder, förlåta nemligen, lida orätt, medlida, hjelpa. Besinna
(fortfar hon) "at ingen ibland all tine här församblade barn är behag¬
ligare och tig sjelf förunderligare, än tin barmhertighet. I ingen sak
"nalkas tu tig sjelf närmare, än med lifwets ankomst ther döden til-
"förenne war." * Rättfärdigheten, ej utan skäl upretad af sine mot¬
ståndares beskyllningar, blifver dem i hårda uttryck och förebråelser intet
skyldig. Mildheten får af henne höra dessa ord: "Tu tyckes mig –
"altför obetänkt och oförståndig, ja skamlös wara, at tu med tine smick-
"rande ord sådan sak Fadrenom intala will, som är odugelig. Fadren
"är trött at höra dig widare." tion sluter med detta Dogmatiska rai¬
sonnement: "Alle skulle dö för Adams synd, ty the alle under hans län-
"der legat hafva när han syndade. Så stor wrede hafwa himmelens
"Möhr!" ** Allwetenheten upwäcker derefter Angla-choren til böner och
förböner; Anglarne åtlyda hennes förmaning, och uprepa et stycke af
Litanien. Fadren bewekes deraf. Rättfärdigheten bestört, sjunger: "Hwad
"Fader! wid tin förra dom tu blif, Eljest jag twinar af och mister så
"mitt lif." Mildheten swarar likaledes på wers: "Neij, Fader, giör thet
"ej, tin mening öfwergif, Jag dör eljest, tu äst mig worden styf." Odöd¬
ligheten försäkrar dem bägge, at de icke skola dö: Hon upmanar Wis-
heten, att gifwa et godt råd. "Numera (säger derpå Auctoren) begynna
"Adam och Ewa se gladlynt ut; men deremot taga djeflarne på rasa."
Irnedlertid begynner Wisheten sitt tal. Derunder tiger först hela råds¬
församlingen; sedan upstiger den wänstra sidan, och beder henne fort¬
fara; hwilket hon ock gör, samt bewisar, enligt Dograalikens grunder,
at menniskjan ej kan frälsas af någon dödelig, ej heller af någon Ängel,
utan at deras Frälsare måste wara både Gud och menniskja. Häröfwer
slå de Himmelska Jomfrurna sina händer tilsamman, och foga sina huf-
wuden tilhopa, af förundran. Wisheten fortsätter sit tal, upgifwer det
förslaget, at Guds son skulle låta sig födas af en Jungfru och blifwa
En ganska sinnrik imitation och tillämpning af Ciceros bekanta ord til Cœsar:
Homines ad deos nulla re
propius accedunt, quam salutem hominibus dando.
(Or. pro Ligario C. XII.)
Äter et bewis pä Auctorens Classiska beläsenhet, och en tillämpning af Virgilii
uttryck: Tantœne anittiis cœlestibus ira:!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
