Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
155
han vunnit och det intryck han som lyrisk skådespelare kun»
nat åstadkomma.»
1 tre år kvarstod Arnoldson vid Stjernströms teater. Det
blef emellertid under denna tid fråga om hans anställning vid
operascenen, och medan han ännu var engagerad hos Stjern>
ström fick han debutera på Kungl. Teatern den 15 jan. 1858
som Max i »Friskytten». Debuten slog synnerligen lyckligt
ut, och från den 1 juli s. å. blef han engagerad vid opera,
scenen. Omedelbart därefter gjorde han en studieresa till
Paris, där han fick höra den berömde tenorsångaren Roger,
hvars fulländade föredrag utöfvade en hälsosam verkan på
hans konstriktning. Hans första roll sedan han blifvit an>
ställd som operasångare var titelrollen i von Flotows opera
»Alessandro Stradella». Men redan vid första uppträdandet
i detta parti den 4 nov. 1858 fick han ett svårt anfall af hes»
het, och då han det oaktadt utförde det ansträngande partiet
till slut, blef hans röst därigenom så starkt angripen, att man
allmänt trodde att den härliga stämman hade gått för alltid
förlorad. Han måste nu återgå till tullverket, och under ett
helt år underkastade han sig en fullkomlig tysthetskur, som
medförde det lyckliga resultatet att han, sedan detta för ho.
nom så svåra pröfvoår tilländalupit, åter kunde beträda opera,
scenen, hvilket skedde den 10 dec. 1859, då han med glans
utförde Max’ parti i »Friskytten». Under hela sin tysthets,
period hade han åtnjutit full lön från teatern.
Sedan denna tid kan Arnoldsons sceniska verksamhet be>
tecknas af ett beständigt framåtgående, en oafbruten utveck.
ling till ett allt större konstnärskap. »Hvad man hos Arnold,
son mest beundrade var hans sångkonst. Åt sin välklingande,
smidiga, omfångsrika tenorröst, som visserligen icke alltid haft
den betydande höjd den sedermera ägde, hade han gifvit en
utbildning, byggd på de sannaste och sundaste principer. Hans
tonansats var lika koiTckt som hans artikulation och munställ.
ning, hans portamento lika välgjordt som hans drill, hans
koloratur utmärkte sig för en sällsynt grad af färdighet, han
gaf ett lika lyckligt uttryck för det erotiska som för det varm.
blodiga och kraftfulla i sången. Med denna tekniska virtuositet
förenade sig intelligens i uppfattningen, manlighet och känsla
i uttrycket». (Ur dödsrunan i Nya Dagl. Allehanda.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
