Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
KUNG!.. TEATRARNE
till den utmärkta violinisten fru Wilhelmina Norman»Neruda
(sedan Lady«Hallé) och violoncellisten, professor Franz Neruda.
Carl Oscar Arnoldson. K. T. 1 juli 1858-50 juni 1863. K
T:ne 1 juli 1863-1881. (Tjänstledig 5 nov. 1858-1 dec. 1859.)
Född i Stockholm den 4 juli 1830 (son af förste expedi»
tions«sekretcraren Lars August Arnoldson). Sedan han i Uppsala
aflagt studentexamen 1849 och kameralexamen 1854 tjänst;
gjorde han som extra ordinarie i generaltullstyrelsen m. fl.
ämbetsverk. Hans präktiga röst jämte en innerlig böjelse för
teatern förmådde honom dock snart att lämna ämbetsmannar
banan, och uppmuntrad af den framgång hans jämnårige studie»
kamrat Fritz Arlberg rönt hos Stjernström vid Mindre Teatern
ingick äfven Arnoldson vid samma scen, där han fick debu»
tera den 3 dec. 1855 i samma roll som Arlberg året förut.
Farinelli i »Farinelli eller Kungen och sångaren». Debuten
utföll särdeles lyckligt. Hans andra debut blef som Josef i
»Den ondes besegrare» den 27 dec. s. å. vid första
uppförandet af detta stycke, som sedan under många år blef en af
publikens favoritpjäser; och helt visst kunde Arnoldson jämte
Arlberg, som spelade Asmodeus, tillskrifvas en stor del af
detta styckes framgång. Under det han studerade sång för
Julius Günther, hade han i Stjernström den praktiske och
nitiske läraren i scenisk framställningskonst. Dessutom hade
han af en egendomlig slump påträffat en lärare, som fastän i
socialt afseende kommen på afvägar, likväl som sångare var
en i hög grad framstående konstnär. Jämte Arlberg kom
nämligen Arnoldson att en afton gå till Bährs schweitzeri vid
Riddarhustorget, där en tysk tenorsångare Wicser uppträdde
med ett tyskt sångsällskap (ett »tarachim», såsom det på den
tiden kallades, en föregångare till en senare tids varieté). Den
tyske sångarens utomordentliga stämma och mästerliga ton»
bildning slog lifligt an på de båda unga sångarne, och de
förmådde honom att gifva dem lektioner. »Mer än en gång.
under den senare tiden då Arnoldson stod på höjden af sitt
konstnärsanseende och sin förmåga som sångare», skrifver
Frans Hedberg i »Svenska operasångare», »tillskref han denne
förolyckade vagabonds undervisning en stor del i de segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
