Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
KUNGL. TEATRARNE
ett rum bland våra mest uppburna skådespelare. Vid Mindre
Teatern stannade han i åtta år, eller till 1854, då denna teater
öfvertogs af Edvard Stjernström. Han tog nu anställning vid
Södra Teatern, som då innehades af Johan Willehad Weselius,
men som efter dennes död 1855 öfvertogs af den såsom scenisk
ledare utmärkte teaterföreståndaren Ludvig Zetterholm, hvil»
ken varit Ferdinand Thegerströms kamrat under alla åren hos
Torsslow och som föröfrigt var hans svåger. Här gjorde han
sig snart gällande, och på 1860»talet var han utan all fråga
den främste på hcrrsidan i Södra Teaterns lilla, väl valda och
jämnspelta sällskap. Där gåfvos mest svenska lustspel, ofta nog
gjorda efter utländska förebilder, till dess på 1860»talet Offen=
bachiaden till en god del trängde undan vaudevillen af den
äldre skolan. Thegerström var den mest burleske operett»
skådespelare på den tiden — hans General Brnm i »Storhertiginnan
af Gerolstein», hans klotrunda Dunkaschin i »Theblomma»,
hans Pietro i »Frihetsbröderna» och hans Cabriolo i »Prinsessan
af Trapezunt» voro präktiga buffaframställningar. Vid denna
scen stannade han i sjutton år och hade därunder tillfälle att
ådagalägga en mycket mångsidig förmåga. Hösten 1871 öfver»
gick han till de kungliga teatrarne. Hans första uppträdande
på Dramatiska Teatern blef knappast mer än en succés d’estime.
Det var som Dutrécy i Labiches 3»aktskomedi »Jag», en roll
i hvilken Svante Hedin förut roat publiken och där Knut
Almlöf gjorde den roligaste och originellaste typen. Man
fann Thegerström korrekt, men ingenting vidare. Men hans
nästa roll blef skälmen Autolykus i Shakspeares »En vintersaga»,
som den 7 dec. 1871 gafs första gången på Kungl. Stora Teatern,
och det blef en »fullblodig och dristig buffaprestation», som
rent af öfverraskade genom stilen i anläggningen. Därmed
var isen bruten, men några lustiga roller kommo sedan sällan
eller aldrig på Thegerströms lott — han tick så många flera
karaktärsroller inom det moderna skådespelet. Med mycken
smidighet lämpade han sin naturell efter de nya förhållandena.
»De offenbachska sånggudinnornas älskling», som han en gång
blifvit kallad af en tidning, blef en allvarlig och litet sträf
karaktärsframställarc. Kraftig anläggning, skarp blick på ka*
raktärens grunddrag och ofta en träffsäker detaljering fann
man i regeln hos hans typer — en ganska saftig humor fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
