Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
KUNGL. TEATRARNE
Camilla Wiese. K. St. T. debuter 28 maj och 2 juni 1873, 2
ggr; ånyo 2 mars—12 april 1874, 4 ggr.
Norsk sångerska. Hennes första uppträdande på Kungl.
Stora Teatern ägde rum vid Edvard Griegs konsert den
14 jan. 1873; därefter debuterade hon samma spelår som
Nancy i »Martha» och året därpå som Pierotto i »Linda».
Hösten 1874 engagerades hon vid Kristiania Teaters opera*
afdelning.
Ludvig Fristedt. K. T:ne 1 juli 1873-30 juni 1879.
Född i Stockholm den 21 mars 1844. Han kom vid unga
är till Finland, där han hösten 1867 blef anställd vid den ett
år förut invigda Nya Teatern i Helsingfors, hvars direktion
hade engagerat en teaterpersonal, som blef grunden till nämnda
teaters stående sällskap. Wilhelm Åhman, som var teaterns
sceniske styresman, blef Fristedts förste lärare. Här kvarstod
han till 1870, då han öfvergick till fru Thérèse Elfforss" säll»
skap. Antogs till elev vid de kungliga teatrarne den 15 okt.
1872 och fick aktörsengagement följande år. Bland de roller
han här utförde må nämnas titelrollen i »Gringoirc», Sune i
»Bröllopet på Ulfåsa», Laertes i »Hamlet», Lxtorius i »Cajus
Grachus» och Boussman i »Dagward Frey». Hösten 1879 kom
han till den af Josephson och Holmquist då öfvcrtagna Nya
Teatern, och stannade där till 1891, hvarefter han var anställd
vid olika sällskap i landsorten och hos Albert Ranft.
Gringoire blef den enda roll i hvilken Fristedt lyckades. 1
alla de roller, som han sedan fick, förmådde han aldrig göra
sig gällande, ehuru man nog uppmärksammade honom både på
och utom scenen. Han var nämligen en originell entusiast,
som alltid »rusade» och skrek, och som därigenom oftast gjorde
sig löjlig. Han hade likväl mycket höga tankar om sig själf
och sin skådespelaretalang och ansåg sig nära nog som Sveriges
förnämste skådespelare. Men trots sina löjliga sidor — och
han hade sådana äfven i det privata lifvet — var Ludvig Fri*
stedt en hedersman, som med sina mycket små inkomster all*
tid gjorde rätt för sig och betalade sina skulder punktligt på
dagen. Han afled (ogift) efter en tärande sjukdom den 11
april 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
