Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
KUNGL. TEATRARNE
kritiken lofordade enhälligt den sköna, friska stämman — »en
äkta nordisk tenor, hög, ren och klar». Hans andra stora
roll under samma spelår blef titelpartiet i »Oberon», då han
likväl ej stod på affischen som debutant, liksom ej heller
vid den tredje större roll som blef honom tilldelad, Ernesto
i »Don Pasquale», hvari han uppträdde i november samma
år. I två år stod han kvar vid elevskolan. Till lärare hade
han Julius Günther, och sedermera var Ivar Hallström den
»som för honom allt klarare framställde de tekniska hemlig»
heterna af sångens svåra konst och som med det varmaste
intresse sökte och lyckades utbilda hans vackra stämma och
hans ännu slumrande dramatiska anlag».
Då han den 1 juli 1875 erhöll sitt första aktörskontrakt fick
han på samma gång tjänstledighet under ett helt år för att i
Paris studera sång för den berömde Masset. Efter sin hem»
komst uppträdde han första gången den 18 sept. 1876 som
Nemorino i »Kärleksdrycken». Det var dock först vid ett af
Zelia Trebellis gästspel som Arvid ödmann blef till fullo upp»
märksammad, då han den 50 jan. 1878 vid den världs»
berömda sångerskans sida utförde Fernandos parti i Doni»
zettis »Leonora». Denna afton blef för den 27«årige sångaren
en öfverväldigande triumf, och han blef efter detta allt mer
och mer publikens gunstling. Han var sedermera — med
undantag af de båda spelåren 1887—1889, då han var enga»
gerad vid det Kongel. Teater i Köpenhamn — fästad vid den
svenska opcrasccnen till utgången af februari 1911, alltjämt
hyllad som måhända ingen sångare å vår scen fore honom.
Och äfven om stämman hos den sextioårige tenoren under de
sista åren helt naturligt ej ägde samma friskhet som förut,
var han dock i sitt uppträdande på scenen ännu lika ung»
domlig och spänstig som i sin krafts dagar. Ett särskildt bevis
på den gunst han in i det sista kunde glädja sig åt från
publikens sida erfor han vid sin afskedsrecett den 17 okt. 1911
då »Romeo och Julia» uppfördes, och den hyllning som då
ägnades den populäre sångaren torde vara nästan enastående
i teaterns annaler. Under den tid af 35 år som Arvid ödmann
tillhörde den svenska opcrasccnen, utförde han ej mindre än
77 olika operapartier, och ensamt på Kungl. Teatern i Stock»
holm uppträdde han omkring 3,000 gånger, däraf 200 gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
