Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lysförmågan hos Surinams lyktstritar
(Ful-gora laternaria) är mycket omtvistad. Den
berömda målarinnan Maria Sibylla de Merian
försäkrar, att hon i Surinam plägade om
qväl-larne läsa sina tidningar vid det ljussken, som
utstrålade från lyktstritarnes hufvuden. Andra
påstå, att dessa hufvuden alls icke lysa.
Måhända kan denna kinkiga hufvudsak afgöras
så, att ljusskenet endast utvecklas vid vissa
tider, möjligen parningstiden.
Utan lysande insekter är icke heller vår
egen lilla verldsdel Europa. Till och med i
Sverige förekommer den s. k. lysmasken Lam-
pyris noctiluca, en liten skalbagge, som vid
parningstiden utskickar ljus från vissa ringar
på bakkroppens undre sida. Honan lyser bäst.
Ljuset alstras i körtlar, genomdragna af en
mängd andrör och nerver och belägna
innanför en genomskinlig del af huden. Dessa
körtlar afsöndra ett ämne, hvars förmåga att lysa
anses bero på en långsam förbränning.
På liknande sätt, eller genom afsöndrade
organiska’ ämnens förbränning, tyckes
vetenskapen numera vilja i allmänhet förklara de
här ifrågavarande ljusföreteelserna hos
djur-verlden.
Inbillningens och sjä
4 tt det är inbillning, som ofta nog skapar
F*- våra bittraste sorger -och ljufvaste fröjder,
lärer ingen bestrida. Det är likaledes
inbillningen, som å ena sidan utgör villfarelsernas
väsentliga källa och å andra sidan icke sällan
gifver tänkaren och vetenskapsmannen
uppslaget till nya skapelser i sanningens rika
verld. Men underbart är i sanning det välde,
som inbillning och dermed sammanhängande
själsrörelser kunna utöfva på kroppslig helsa
och sjukdom. Inbillningen gör icke endast
martyren okänslig för kroppsliga lidanden eller
den sjuke mången gång frisk igen, utan låter
också den friske känna alla symptomerna af
sjukdomar, som han icke eger, samt kan till
och med vålla verkliga krämpor och lyten.
Man kan både bota och döda med
inbillning.
Det berättas om en gammal fransk soldat,
som slutligen dog i galenskap på hospitalet,
att han bokstafligen var besatt af en spåqvinna.
Han led förfärliga plågor och ropade högt
hennes namn. Hon har sagt, skrek han, att
jag måste lida, så länge jag icke lyder henne.
Hon har lagt ett fårhjerta i spiseln och
stuckit igenom det öfverallt med en nål. Så länge
hjertat ligger qvar der, skola mina plågor icke
sluta.
En gammal arabisk saga förtjenar väl
ihåg-kommas. En dag mötte en resande Pesten
på väg till Kairo och tilltalade honom
sålunda: för hvad ändamål begifver du dig till
Kairo? »För #tt döda 3,000 menniskor», sva-
Isrörelsernas under.
rade Pesten., Någon tid efteråt stötte samme
resande i hop med Pesten på dennes återfärd’
och sade: men du dödade ju 30,000? »Det
är osant», svarade Pesten, »jag dödade 3,000.
Det var Fruktan, som dödade resten».
Under belägringen af Breda år 1625
härjade skörbjugg i hög grad bland garnisonen.
All medicin visade sig så gagnlös mot
sjukdomen, att soldaterna i förtviflan beslutade
uppgifva staden åt fienden. När prinsen af
Oranien fick kännedom om detta beslut, skref
han genast adresser till de förtviflade,
försäkrande dem att han egde botemedel, okända
för läkarne, och att han ville åtaga sig att.
bota dem, om de fortforo att uppfylla sin pligt.
Jemte dessa adresser skickade han till läkarne
några små flaskor med färgadt vatten, och
man försäkrade patienterna att vätskan egde
ett ofantligt värde och verkligt undergörande
kraft. Många, som förklarat att alla de
läkemedel, de förut fått, endast förvärrat
sjukdomen, tillfrisknade, sedan de fått några
droppar af vattnet, inom få dagar.
Hertwig berättar om en läkare, som
lem-nade en illa sjuk och mycket dum bonde ett.
skrifvet recept på ett helt simpelt läkemedel:
litet Sedlitz-salt. »Gå nu», yttrade han
der-vid till den gode mannen, »och tag in detta
i morgon bittida!» Bonden gick hem, lade sig
till sängs och sof godt. När han på morgonen
vaknade, intog han helt lugnt — receptet.
Ett par dagar efter sedan han förtärt
papperet, kom han till läkaren.och underrättade*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
