Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemte under någon längre tid behållit
föremålet i sigte. Vi anföra med hänsyn härtill
ytterligare några ormhistorier, för säkerhetens
skull tydliggjorda med afbildningar.
I Maj 1872 befann sig engelska
barkskeppet S:t Olaf på väg från Newport till
G-alve-ston (Texas). Två dagar före ankomsten dit
passerade en mängd hajar förbi skeppet.
»Omkring två minuter senare», säger kaptenen A.
Hassel, »ropade en man af besättningen att
han i lovart såg någonting, liknande en kask
på ett hufvud. En annan förkunnade genast,
att hap såg ett ur vattnet uppstickande
föremål, som hade utseendet af en smärt man.
Vid närmare annalkande funno vi, att det var
en ofantlig orm med hufvudet ofvan vattnet
på omkring 200 fots afstånd från skeppet.
Han låg stilla på vattenytan, lyftande upp
hufvudet och rörande på kroppen såsom ormar
bruka. Vi kunde icke se alltsämmans, men
hvad vi sågo från bakdelen till hufvudet hade
omkring 70 fots längd och var jemntjockt
öf-verallt utom vid hufvudet och halsen, hvilken
senare var smalare, hvaremot hufvudet var
plattadt som ett ormhufvud. Djuret hade fyra
fenor på ryggen och kroppen hade en gulgrön
färg med bruna fläckar på hela öfverdelen
men var undertill hvit. Hela besättningen
betraktade ormen fulla tio minuter, innan han
begaf sig bort; den höll omkring 6 fot i
diameter. En af matrosprna gjorde en
afbild-ning, som kan gifva något begrepp om
ormens utseende».
Vi vända oss nu till Medelhafvet i
närheten af Siciliens kust och låta löjtnant Hayes,
ombord på engelska skeppet Osborne, förtälja
om det vidunder han skådat i juni 1877.
»Min uppmärksamhet», säger han, »blef först
väckt vid åsynen af en lång rad fenor,
fram-stickande öfver vattenytan på ett afstånd af
omkring 600 fot från skeppet och på sidan
derom. De voro olika höga och sträckte sig
öfver en längd af omkring 30 eller 40 fot.
Efter någya ögonblick försvunno de och
lem-nade plats för vidundrets- framdel. Vid denna
tid hade detsamma passerat akterut, simmande
i motsatt rigtning mot skeppets kurs, och som
vi gingo med 101/2 knops fart, kunde jag
endast få syn på »ändsidan», på sätt af
bildningen visar. Halsen var smal; hufvudet,
klotformigt och nära 6 fot tjockt, kastades
emellanåt bakut ur vattnet och förblef så några
sekunder hvarje gång. Djurets bredd öfver
ryggen och skuldrorna var omkring 15 eller
20 fot, och labbarne, omkring 15 fot långa,
tycktes hafva ’ en halfroterande rörelse, som
tycktes paddla fram odjuret. Från toppen af
hufvudet till den del af ryggen, der denna
sänktes under vattnet, var, skulle jag tro,
femtio fot och detta tycktes utgöra tredjedelen
af hela längden. Hela denna kroppslängd var
glatt och i likhet med en säl. Några fenor
syntes ej till; måhända funnos sådana på den
under vattnet varande ryggdelen».
Den 28 januari 1879 visade sig samma
store obekanting för majoren H. W. J. Se-
Stora hafsormen sedd från »Osborne» år 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
