Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan tydligen varseblifva ljuset emellan plåten
och kulan.
Förklaringen på de ifrågavarande
underverken blifver nu denna. Konstmakarens hand
fuktas omsorgsfullt med en mycket flyktig
vätska, såsom alkohol eller eter, och doppas
derefter hastigt och med skickligt iakttagande
af all nödig forsigtighet i den smälta
metallen. I några fall, framför allt då man
befinner sig under inflytandet af någon pinsam
fruktan, torde hudens naturliga fuktighet göra
lika god nytta. Den plötsliga beröringen med
den heta metallen bringar fuktigheten, huru
den än åstadkommits, i sferoidalt tillstånd, och
någon verklig beröring mellan handen och
metallen finnes derföre icke, emedan ett tunnt
lager af gas ligger såsom skiljevägg emellan
dem. För det sferoidala tillståndets inträdande
fordras, att vätskan icke får vara för
upphettad; är det fråga om vatten, så kan detta
naturligtvis icke skydda, om det är värmdt
ända till kokpunkten.
Boutigny har anstält flera intressanta
undersökningar öfver detta ämne och har sjelf
utfört experimentet att fukta handen med vatten
och sedan doppa henne i smält metall. Andra
vetenskapsmän hafva efter honom gjort
detsamma för att visa sin tro på principens
sanning. En smed kan utan fara slicka
hvit-glödgande jern med tungan, som dervid
skyddas från beröringen genom den af fuktigheten
utvecklade gasen. Vid kopparverket i Avesta
fans år 1765 en arbetare, som för litet
drickspengar brukade roa sig med att hälla litet
smält koppar i sin hand och slunga det i
väggen. Derpå gnuggade han dugtigt de
valkiga händerna mot hvarandra, stack dem för
ett ögonblick under armhålorna för att låta
dem svettas, som han sade, och strök så med
ena handen utefter ytan på en smält
kopparmassa, liksom för att skumma henne, samt
slutade med att häftigt föra handen fram och
tillbaka i den heta metallen.
Att flåsa ut eld genom munnen är ett
simpelt konststycke, som brukar förevisas af
kringresande taskspelare men har åldriga anor.
När slafvarne på Sicilien omkring halftannat
århundrade fore vår tideräkning gjorde ett
fruktansvärdt uppror och grymt hämnades det
förtryck, de lidit, fans bland dem en syrer
vid namn Evnus, som foregaf sig hafva direkt
gemenskap med gudarne. Denne blef sina
kamraters tappre och kloke ledare. När han
lifvades af entusiasm och önskade ingifva sina
olycksbroder mod och förtroende, utandades
han midt ibland dem lågor eller gnistor ur
munnen, medan han talade. Nu för tiden
utföres detta för betalning så, att konstmakaren
hoprullar lin eller blånor till en liten boll,
som påtändes och får brinna, tills den är
nästan uppbrunnen, hvarpå nytt lin kringlindas,
innan elden slocknat. Bollen tages oformärkt
i munnen och eldflåsaren andas derigenom, så
att elden uppblossar och skickar fram några
små gnistor; någon skada kan elden icke göra,
om inandningen sker genom näsborrarne.
Rabbi Bar-Cocheba ingaf genom ett
dylikt konstgrepp de förvånade judarne under
kejsar Hadrians tid den tron, att han var
deras väntade Messias. Två århundraden senare
förskräcktes storligen Roms kejsare
Constan-tius, då Valentinianus, hans blifvande tredje
efterträdare, för honom omtalade, att han en
afton sett en af hans lifvakter frusta ut eld
och lågor genom munnen.
H v i r
T\et finnes ingenting under solen, som är i
verklig hvila. Allting rör sig och den
hvirflande eller hvälfvande rörelsen tyckes
naturen hålla aldra kärast. Alla planeter
genom-sväfva rymden i hvirflande lopp, i det de
hvälfva kring sina axlar. Äfven jordklotet
hvälfver och flytande massor — cykloner och
vattenhvirflar -— hvälfva och röra sig på dess
f 1 a r.
yta. Till och med de minsta atomer, af hvilka
verldsbyggnaden är sammansatt, förmodas vara
idel eterhvirflar.
De små dammoln, som vindpustarne
upp-drifva på torra vägar, eller de små gropiga
vattenhvirflar, som bildas i kölvattnet efter
en roddbåt, äro väsentligen af samma slag som
de stora masshvirflarne, cyklonerna och hafs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
