Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje skal består af två rörligt
sammanfogade halfvor i likhet nästan med en
pillerdosas botten och lock. När den inneslutna,
vanligen till utseendet gulaktiga cellen
tillväxer, jemkas de två halfvorna någon smula
åts kils, och när den gamla cellen lefvat ut
sin individuela tid, klyfver han sig i två
celler d. v. s. två växter, en i hvardera af
skal-halfvorna, hvilka nu skiljas åt. Denna
tudelning skulle aldrig taga ett slut, om icke till
sist klyfningsformågan uttömdes, ’ men
dessförinnan har naturen sörjt för artens
fortplantning på annat sätt, nemligen genom bildning
af groddkorn (gonidier) hos tvenne för
ändamålet intill livarandra närmade individer,
hvil-kas celler, utvuxna ur skalen, ingå förening
med hvarandra. När dessa groddkorn mogna,
börja de dela sig, såsom förut nämts; det
har beräknats, att en individ kan på en
månads tid genom oupphörlig tudelning förvandlas
till ett tusen millioner likadana individer.
Högst egendomligt är det hos somliga
dia-tomaceer iakttagna förhållandet att de »röra
sig». Sannolikt hafva skalen små osynliga
hål, genom hvilka delar af växteellen kunna
maka sig fram och föranleda rörelsen. Denna
rörlighet närmar dessa slags diatomaceer
intill djuren, från hvilka de dock alltid skilja
sig genom den for växterna utmärkande
förmågan att sönderdela kolsyra och utandas
syre.
Diatomaceerna dö en gång liksom alla
växter, men deras skal äro nästan oförstörbara;
de falla småningom till botten i de haf,
flodmynningar, sjöar och andra vattensamlingar,
hvarest växterna lefvat. Knapt någon
vatten-pöl torde finnas, hvars botten icke kan
uppvisa dylika lemningar; det fina* slammet i
liam-narne vid våra kuster består till betydlig del
af diatomacéskal, och hela vidsträckta bäddar
i jordens fasta skorpa äro nästan helt och
hållet bildade af dylika skal. Staden
Richmond i Virginia är bygd på en sådan bädd
af öfver fem meters mägtighet; Berlin och
Potsdam hvila till en del på samma slags
grund. Jord, luft och vatten äro öfver
planetens hela yta bemängda med diatomaceer,
lefvande eller aflidna. De finnas tillstädes i
pimstenar och i askan från både verksamma
och slocknade vulkaner, i meteorstoft, i
fiskmagar och i fogelmagar och i guano, i
haf-vets djupaste afgrunder och i polartrakternas
pankaksis, i tropikernas mangrovekärr, på ber-
gens toppar likasom i dalarne — de utgöra
det »kiselguhr», som tillsammans med
nitroglycerin bildar »dynamit», och till största delen
äfven de »badgyttjor», hvarmed sjuka
mennisko-kroppar stundom ingnidas, och de simma på
hafsytan somligstädes så talrikt, att de färga
vattnet eller göra s. k. »sågspånsjö». I detta
sista fall äro de små växterna ännu
lefvande.
Lefvande diatomaceer utgöra ett icke
ovig-tigt födoämne for många djur; japaneserne
koka en välsmakande soppa på diatomaceer
tillsammans med vissa tångarter. Den vackra
diatomacé (Arachnoidiscus jciponicus), som
finnes af bildad (sid. 255—256), sittande på ett
stycke liafstång, har blifvit funnen i guano sä
väl som bland sockerförfalskningsmedel i
konserverad frukt. De båda skiflika skalhalfvorna,
hvilka se ut som ett spindelväfsmönster, få
här slutligen en yttre hornartad beläggning,
liknande ett präktigt gotiskt fönster (se
afbild-ningens öfversta figur). Det s. k. »bergmjöl»,
som i hårda tider och i brist på bättre föda
somligstädes bakas tillsammans med sädesmjöl
och förtäres, är icke annat än döda diatomaceers
kiselskal. Samma slags skal nyttjas äfven som
gödningsmedel, och det är bekant, att den bästa
guanon är den, som är mest rik på dylika skal;
i hushållet nyttjas de märkvärdiga skalen som
skurmedel (trippel) för fina metallvaror.
Diatomaceernas närmaste % slägtingar
des-midiaceerna sakna kiselskal och äro icke
synnerligt anmärkningsvärda. De förekomma i
hvitmosskärr och sötvattensamlingar ofta
såsom ett tunnt, för ögat nästan omärkligt slem
på mossor, vasstrån, stenar o. s. v. eller bland
bottengyttjan. Under mikroskopet framte
äfven dessa alger skiftande former, merändels
mycket prydliga.
Till algerna höra äfven de mikroskopiska
encelliga växter af flera slag, hvilka utgöra
snöns flora och på Alpernas och
polartrakternas snöfält gifva anledningen till de
företeelser, som kallats »röda snön», »gröna snön»
och så vidare. En liknande algart
Chlami-dococcus pluvialis), utbredd sparsamt i hela
Europa, uppträder emellanåt i sådana massor,
att stillastående regnvattenpölar deraf färgas
gröna eller stundom röda. Sägnerna om
»blodregn» hafva sannolikt sitt upphof i dylika
algers uppträdande i större mängd efter
regnfall. Det heliga underverk, som i medeltidens
kyrkor någon gång tilldrog sig, i det hostian,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
