Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt dog år 1690. Så väl hans som hustruns
kroppslängd uppgick till omkring 1.1 meter.
En annan just icke oäfven konstnär var svenske
konungen Carl XI:s hofmålare, sachsaren A.
v. Behn. Prinsen Carl, sedermera Sveriges
halstarrige konung Carl XII, hade fått i sitt
hufvud, att denne Behn var en markatta, och
hvarken hot eller aga kunde rubba hans
öfver-tygelse om den åsigtens rigtigliet. Utan
hof-syssla var deremot den 1.026 meter långe
målåren J. Lelinen, som år 1847 dog i Coblentz
vid 45 års ålder.
De dvärgar, som på olika tider visats for
allmänheten mot betalning, äro så många, att
endast några af dem, som senast vunnit rykte,
kunna i korthet omnämnas. C. S. Stratton
förevisades i Europa första gången på
1840-talet under namn af Tom Thumb och dog år
1883 i sitt hemland xÄmerika (Connecticut).
Han hade, enligt sin förevisare Barnums
uttryck, dansat på Europas »alla krönta
huf-vudens knän» och inkomsten af hans vistelse
i Europa uppgick till nära 3,000,000 sv.
kronor; hans längd var endast 0.78 meter. Ännu
mindre var Jean Hannema med vedernamnet
amiral Van Tromp, som år 1848 förevisades
C London. De tvenne i afbildningen
presenterade småttingarne, general Mite (Francis
Joseph Flynn) och miss Millie Edwards
visade sig med stor framgång offentligen i Lon-
don ännu i början af innevarande år (1884).
Generalen uppgafs vara nitton år gammal och
vägde fyra kilogram samt var 1/2 meter hög
under det missen, sjutton 17 gammal, endast
var 0.45 meter och vägde 3.2 kilogram. Båda
hade ett särdeles behagligt utseende och den
lille generalen, hvilken har en förträfflig
sångröst, brukade föredraga sångstycken med
dramatisk liflighet och sant artistisk känsla. De
senaste underrättelserna om dessa småttingar
förmäla, att de tu blifvit kristligen
samman-vigda till ett äkta par i Liverpool.
Om man anser, att en kroppslängd af mer
än 1.2 meter (omkring 4 fot) icke kan
tillhöra en »dvärg», så finnes, så vidt man
hittills vet, ingen folkstam, hvars medlemmar ära
i allmänhet så småväxta, att de kunna kallas
för dvärgar. Lapparne äro, liksom andra
polarfolk, ganska småväxta, men kroppslängden
utgör hos dem i medeltal omkring 1.5 meter.
Flera ungefär lika småväxta stammar äro
äf-ven anträffade bland Afrikas vilda inbyggare»
och i jemförelse med andra folkslag, hvilka i
sjelfva verket icke äro större, än att t. ex.
kroppslängden hos den hvita racens största
folk (engelsmän, svenskar, tyskar) uppgår i
medeltal till omkring 1.7 meter, förtjena de
knappast den benämning »dvärgfolk», som
man brukar gifva dem.
Moderna idrottsdrag.
TJhuru prof på ovanlig muskelkraft, rörlighet
och härdighet äro temligen vanliga i vår
tid, förtjena de icke desto mindre att
uppmärksammas. På hoppning, fotvandring och
springning skola här nedan anföras några
exempel, som endast synas desto mera
underbara, ju mera man tänker på dem.
Det längsta hopp, som någonsin gjorts,
torde vara det som vid Chesterkapplöpningen
1854, gjordes af en Howard från Bradford, då
han med en enda sats öfverhoppade en sträcka
af nio meter. Atleter, hvilka förevisa sina
kraftprof som hoppare, nå vanligen så långt
som sju meter, och redan den siffran tyckes
försvarlig i jemförelse med hvad andra djur
prestera. En känguruh, som flyr för jägaren,
tager så mycket som tio meter i ett hopp,
och en häst i galopp (hvilket språngslag af
somliga betraktas såsom en serie af hopp) gör
steg af omkring 5 eller 51/2 meters längd.
I menniskoverlden behöfvas hvarken långa eller
höga hopp såsom hjelpmedel i kampen för
tillvaron. Yore det annorlunda, skulle
otvif-velaktigt de bästa hopparne äfven blifva da
lifskraftigaste och deras småningom allt mera
utvecklade och nedäffda egenskaper leda till
en hoppande menniskoras, som framgångsrikt
skulle täfla med hela den öfriga djurverlden.
Vår moderna sport-tids konstlade kraf hafva
på ett fjerdedels århundrade förökat det
springande höjdhoppet med 0.3 meter, och
sannolikt skulle det hafva förökats än mera, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
