Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskan vore nödsakad att liksom en
kän-guruh lioppa omkring på marken för att söka
sin föda.
Amerikanaren Soren, elev i Harvard
College, gjorde år 1880 ett stående höjdhopp på
1.56 meter, ett kraftprof, som är långt mera
anmärkningsvärdt än den vigaste loppas hopp.
Man har ofta framhållit lopphoppet såsom
någonting underbart i jemförelse med menniskans
hopp, men man har dervid glömt att i
räkningen medtaga en högst väsentlig
omständighet, nemligen kroppsvigten. En menniska
väger i medeltal omkring 75 millioner gånger
så mycket som en loppa, hvilken kan hoppa
omkring 0.8 meter. En menniska, som på
lika kort tid hoppar 0.3 meter, måste således
dervid göra en kraftansträngning, som är 75
millioner gånger större än loppans. Huru
mycket större kraft behöfves då icke för att
hoppa 1.56 meter!
Hvad beträffar de mera uthålliga
ansträng-ningarne gång och springning, så är först att
anmärka, att en idrottsman är i ett mycket
vigtigt hänseende att anse som en maskin.
Om han på allvar börjar en kraftyttring, så
är det omöjligt för honom att bibehålla sin
begynnelsehastighet, emedan trötthet småningom
infinner sig. På samma sätt börjar ett
kringgående svänghjul röra sig med stor fart, för
att sedermera allt mera sakta sig, tills det
slutligen stannar. En fotgängare behöfver
der-före allt längre tid för att tillryggalägga ett
visst afstånd, ju längre rörelsen fortsättes.
Merril gick en mile (1.609 kilometer) på en
tid af 6 minuter och 33 sekunder under det
Oriffith, då han tillryggalade 21 miles (33.789
kilometer), dertill behöfde en tid af i
medeltal 8 minuter 26 sekunder för livarje mile.
Båda dessa kraftprof äro i sitt slag
utomordentliga, enär hastigheten var i förra fallet
4 minuter 7 sekunder och i senare fallet 5
minuter 14 sekunder per kilometer. Samma
förhållande visar sig då man jemför de tider,
som åtgå för springning olika långa vägar.
Seward sprang 100 yards (91.5 meter) med
sådan fart att han, om farten kunnat
bibehållas, skolat tillryggalägga en mile på 2
minuter 42 sekunder (d. v. s. en kilometer på
1 minut 41 sekunder), under det Cummings
sprang en mile på 4 minuter 16 sekunder
(d. v. s. en kilometer på 2 minuter 39
sekunder).
Stor förmåga af uthållighet är derföre
alltid af nöden för tillryggaläggandet af stora
afstånd. Häruti består det underbara i
sådana prestationer som E. P. Westons, då lian
gick 3,181.8 kilometer på en tid af 1,000
timmar, börjande den 18 Januari 1879. Denna
kraftyttring har sannolikt aldrig blifvit
öfver-träffad.
Det är tydligt, att springning måste på
långt håll slutligen urarta nästan till gående.
Rowing sprang den 1 November 1880 på 22
timmar 27 minuter 8 sekunder en sträcka af
2351/4 kilometer, under det Coston behöfde
23 timmar 53 minuter 3 sekunder för att gå
193 kilometer. XJtan särskild påpekning torde
läsaren knappast fatta det storartade i dessa
kraftprof. Yi taga såsom exempel Costons
bedrift. Han måste liafva börjat sin
promenad med en hastighet af omkring 91/4
kilometer i timmen och ännu sedan han gått i
tjugu timmar, derunder han tagit sig tre korta
hvilotider, icke tillsammans uppgående till eu
timme, måste han ända till slutet liafva
fortsatt med en fart af 8 kilometer i timmen.
Huru olika hastigheterna utfalla vid olika
rörelseslag visa följande exempel, de bästa i
sitt slag, som äro bekanta. Jones simmade
en mile på 25 minuter 22 sekunders tid,
Per-kins gick lika lång sträcka på 6 minuter 23
sekunder och Cummings sprang samma väg
på 4 minuter 16 sekunder. Velocipedryttaren
Cooper tillryggalade sträckan på endast 2
minuter 46 sekunder.
Dykeri konsten.
T7id kusterna af Medelhafvet, Indiska liafvet, keriets arma och lifsfarliga yrke. De upp-
" Mexicanska bugten och flerstädes finnas hemta badsvampar, perlemor, perlmusslor och
talrika menniskor, som lifnära sig medelst dy- andra föremål från hafsbottnen men kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
