Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrän detta inträffade hördes i telefonen ett
skrapande läte, alldeles som om trådfibrerna,
innan de söndrades, skrapade utefter
hvarandra. Hughes förklarade detta förhållande
så, att den af batteriet alstrade elektriska
strömmen genom ledningens vid
sönderbrist-ningen ökade motstånd försvagades i vexlande
grader, i följd hvaraf telefonens metallhinna
sattes i rörelse under inverkan af magnetens
likaledes på vexlande sätt försvagade
magnetism.
Ett intressant experiment anordnades för
att erhålla bekräftelse på denna uppfattnings
tillkänna på detta sätt. Genom att lägga
glasröret på en resonanslåda, såsom fig. 1
angif-ver, kan man förvissa sig om, att det verkar
såsom ljudledare, i det att Ijuddallringarne hos
lådan bringa rörets metallstycken i närmare
eller lösare beröring med hvarandra, hvarigenom
strömstyrkan ömsom tilltager och aftager,
hvil-ket åter synes på galvanometern och än bättre
skulle höras i telefonen, om en sådan insattes
i ledningen.
Alldeles samma resultat kunna äfven
erhållas med de enklaste mekaniska inrättningar,
om blott dessa äro försedda med föränderliga
Fig. 4. Anordning af kolmikrofcn.
rigtighet. Ett litet1 glasrör tilltäpptes i båda
ändarne med kolproppar, som tätades med
lack; mellanrummet mellan kolpropparne fyldes
med metallstycken (tenn- och zinkbitar). Detta
glasrör insattes jemte en galvanometer i en
galvanisk strömledning. När man fattade
glasröret med händerna och försökte sträcka det
på längden, antydde utslaget på galvanometern,
att strömmen försvagades, hvaremot då man
försökte pressa röret tillhopa på längden,
utslaget åt motsatt håll visade, att strömmen
förstärktes. Den ytterst svaga sträckning eller
hoptryckning, som med blotta fingrarne kan
meddelas ett glasrör, gifver sig följaktligen
kontaktställen. En kedia, hoplagd till en liten
hög, gör en förunderlig god effekt. Men den
aldra enklaste tillställningen är måhända den,
som fig. 2 föreställer. Två spikar A ligga
bredvid hvarandra — »skaffottes» — med
hufvudena förenade med ett batteris poltrådar
x och «/; en tredje spik lägges tvärs öfver de
andra, som alltså beröras i två helt lösa
kontakter. Om en telefon insättes i denna
ledning, kan man, underligt nog, höra de
ljuddallringar, som uppfångas af denna ytterst enkla
apparat, och man kan höra dem klart och
tydligt, äfven om telefonen befinner sig på
stort afstånd från spikarne. Än bättre ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
