Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försök att pä rent mekanisk väg liärma
menskliga talljud började först göras for
omkring hundra år sedan, eller sedan ryska
vetenskapsakademien år 1779 utfäst pris för en
undersökning, som besvarade frågorna om
vokalljudens a, e, i, o, u karakter och om
något instrument kunde sammansättas, som noga
återgaf dessa vokalljud. Kratzenstein vann
priset genom att visa, att de nämda vokalerna
kunde frambringas genom att’ blåsa i pipor
af olika skapnad. Sedermera konstruerade v.
Kempelen en talande avtomat, som kunde
framsäga hela ord och meningar. Han hade länge
förut experimenterat med öppna talrör, innan
han kunde åstadkomma ljuden o, u och e.
Ar efter år arbetade han på maskinens
fullkomnande, men konsonanterna och de öfriga
vokalerna vägrade ihärdigt att infinna sig.
Slutligen gjorde han af gummi en munhåla
med munstycke och två tennrör, som
före-stälde näsborrar; tänder insattes i munnen,
som anbragtes öfver mynningen på ett talrör,
och äfven tungan och dess rörelser voro
efterbildade så noga som möjligt. På det sättet
lyckades han slutligen frambringa både
konsonanter och hela ord. Detta sakförhållande
har sitt intresse icke blott såsom sällsynt
exempel på menskligt skarpsinne utan äfven såsom
bevis, att naturens egna inrättningar äro för
sina ändamål så fullkomliga, att vi helt och
hållet måste följa den metod, hon sjelf
använder, för att i någon mån kunna härma
hennes verk. *
Vi förbigå de efterföljande uppfinningarne
i samma väg (af Mical, Willis, Wheatstone
och andra) för att vända oss till amerikanaren
Fabers »Euphonia» som förevisades år 1876 i
Paris och dessförinnan i London. Den har
formen af en draperad menniskobild med
vax-ansigte och talar nästan lika begripligt som
en menniska, hvilken icke uttrycker sig allt
för tydligt. Den inre mekanismen består af
tre liufvuddelar. Först och främst en med
pedal försedd pust, som inblåser det för
ljudbildningen nödiga luftmaterialet och således i
* Den beryktade »avtomatiska» schackspelaren,
som i slutet af 1700-talet väckte så stor
uppmärksamhet, var äfven v. Kempelens verk rnen blott
ett fintligt bedrägeri, i det att en inuti maskinen
gömd lefvande schackspelare styrde avtomatens arm.
Konstruerandet af en schackspelaremaskin är af rent
praktiska skäl en mekanisk omöjlighet.
viss mån spelar, lungornas rol. För det andra
en ljudapparat bildad af ett slags luftstrupe
i form af en hvisselpipa, af ett gomhvalf med
sex efter livarandra stälda metallskifvor, som
kunna röras upp och ner och derigenom
modifiera ljuden, af en mun med läppar och tunga
af kautschuk och af en • kautschukslang, som
tjenstgör som näsa samt bidrager till bildandet
af näsljuden m och n. För det tredje ett
system af ledade häfstänger och pedaler, som
utmynna i fjorton tangenter, livilka auslås
liksom pianotangenter.
Tangenterna äro af olika längd och gifva
vid anslag ljuden a, o, u, i, e, 1, r, v, f, s,
sj, b, d, g. Nedom g-, b- och d-tangenterna
finnas pedaler, som verka på nässlangen och
struppipan så, att liuden p, t och k
framkomma vid anslag på dessa tangenter;
m-ljudet erhålles genom anslag på b-tangenten samt
öppnandet af nässlangen och n-ljudet
fram-ställes på lika sätt genom anslag på
d-tangenten. Genom anslag på s-tangenten
frambringas li, om pedalen sänkes så, att
öppningen till struppipan förkortas till hälften.
De öfriga bokstäfverna, såsom varande
sammansatta ljud, återgifvas genom kombinationer
af föregående bokstafsljud.
Fabers maskin, som nu tillhör Medicinska
skolan i Paris, är resultatet af tjugufem års
träget arbete och tålmodiga undersökningar,
och är det hittills mest lyckade försöket i
sitt slag. Ljuden höras förenade i ordform
och äfven hviskningar kunna utföras med en
ganska besynnerlig effekt. Ehuru orden ofta
äro fullt tydliga, så framsägas de dock med
en egendomligt enformig och släpande ton, och
flera lemna i afseende å tydlighet mycket
öf-rigt att önska. Men de erhållna resultaten
äro icke desto mindre från vetenskaplig
synpunkt högst märkvärdiga.
De inrättningar, som af Cagniard la Tour,
Biot, Müller m. fl. gjorts för att härma
men-niskotalet, hafva icke visat sig
tillfredsställande, och de talande avtomaternas rol torde
väl nu vara utspelad, sedan uppfinningarne af
telefonen, mikrofonen och radiofonen vändt
uppmärksamheten till helt andra sätt att icke
blott efterbilda talspråket in i dess finaste
skiftningar utan ock flytta detsamma långa
vägar samt med fonografen trycka det för
bok-staflig afyttring i kommande tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
