Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i minuten. Rossbach fann hos en den 13
December 1879 i Wiirzburg afrättad missdådare
hjertat rörelselöst efter 36 minuters tid, men
E s c o
’YTär striden vid S:t Quentin år 1557 utkäm-
pades mellan spaniorer och fransmän,
lof-vade spaniorernes bigotte och fege konung
Filip II att, om lyckan gynnade honom med
seger, skulle det präktigaste kloster i verlden
uppbyggas till det helgons ära, hvars namn
almanackan för dagen utvisade. Spaniorerne
segrade verkligen och det befans att S:t
Laurentius var dagens (den 10 Augusti) lyckliga
skyddshelgon. Anstalter började snart vidtagas
för löftets uppfyllande, och kallt, stelt och
dystert som den kunglige grundläggarens
gra-nithjerta reste sig slutligen, efter mer än
tjuguårigt arbete, mellan två bergsluttningar 48
kilometer nordvest från Madrid ett väldigt
granitslott, högdraget och slutet midt i
naturens bistra höghet. Spaniorerne kalla verket
för verldens åttonde underverk, och visst är,
att det med hänsyn till storhet och dyrbar
utstyrsel är åtminstone Europas märkvärdigaste
byggnad.
Om S:t Laurentius berättar sägnen, att
han vid lindrig eld stektes till döds på ett
halster. Konung Filip hade derföre befalt,
att byggnadens grundläggning skulle utföras i
form af ett halster. Planen blef en aflång
rektangel. Rostgallren skulle föreställas genom
inre byggnadslängor mellan långsidornas murar
och skaftet genom sjelfva slottets förlängning
åt ena sidan, men fotterna kunde icke
utmärkas på annat sätt än genom fyra torn, ett
i hvartdera af anläggningens hörn. Man måste
således tänka sig halstret upp- och nedvändt.
Öfver hufvudingången stäldes en staty af S:t
Laurentius, klädd såsom erkediakon och
hållande en bok i venstra handen samt i den
högra ett halster af förgyld brons.
Anläggningen, som är utförd i italiensk
renässansstil med väldiga granitqvadrar af
gulgrå färg, täckta med tunga blytak, är på en
gång kyrka, kloster, palats, mausoleum,
bibliotek och målningsgalleri. Inträder man
genom hufvudingången, sä passerar man en stor
genom mekanisk retning kunde rörelser
bibringas hjertöronen ännu efter två timmars
förlopp.
r i a L
vestibul och kommer först till »konungarnes
gård»: här får man först något begrepp om
byggnadsverkets ofantliga stomme. Ofvanföre
en ståtlig trappuppgång, som leder till kyrkan,
stå på sex kolossala doriska kolonner sex
bibliska konungar i mer än dubbel kroppstorlek,
hvar och en på sin piedestal: det är Josafat,
Ezechias, David, Salomon, Josias och
Manas-ses. Yi stiga uppför trappan och inträda i
kyrkan, hvars inre är en verklig triumf för
arkitekturen. Hennes majestätiska enkelhet
slår åskådaren med stum häpnad. Hon
tyckes beröfvad nästan alla prydnader, och dock
äro Spaniens och dess gamla koloniers stora
rikedomar uttömda i dessa
byggnadsmateria-lier: marmor, porfyr, jaspis i oändliga
varie-teter och af den utomordentligaste skönhet,
samt guld, silfver och ädla stenar.
Ingenstädes finner man här något falskt prål, allt
är äkta och gediget. De fyrtio kapellen hafva
hvart och ett sitt altare; det omkring 27
meter höga och 15 meter breda hufvudaltaret
beträdes på nitton trappsteg af rödådrig
jas-pismarmor och är en enda hel massa af jaspis,
porfyr och marmor. De i fresko målade
hvalf-ven hvila på fyra enorma pelare af grå
granit, uppburna på 100 meters hö’d öfver
golf-vets marmormosaik; väggarne äro likaledes
prydda med freskomälningar.
I kyrkans sakristia, dit vägen går genom
en hel mängd kamrar, finnas härliga målningar
af italienska och spanska mästare, och i
fonden glänser den heliga hostians ryktbara
altare med Coellos lika beryktade målning, hvars
verkan öfvergår all beskrifning. Den
föreställer i naturlig storlek den procession, som
hitförde hostian; man ser sakristian och
altaret, priorn knäfallande på trappstegen med
den heliga hostian i sina händer, omkring
honom diakonerna, vid ena sidan Carl II på
knä, längre bort munkar, prester, seminarister
och andra troende. Allt är så naturligt ocn
lifligt måladt, att man vid första anblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
