Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diamantsökan det i flodbädden är mycket
besvärligt, emedan stora klippblock och stenar
ofta måste undanrödjas, innan det
diamantförande gruset kan bringas i vasktråget.
Torr-gräfningen är deremot mycket lättare: marken
är lös och kan lätt bearbetas med hacka och
spade. Den uppgräfda jorden kastas på
sor-teringsbord, hvarifrån diamanterna utplockas.
I början gräfdes blott smärre gropar i
marken, men när man fann, att diamanter
kunde fås i de underliggande jordlagren, gräfde
man på djupet och många grufvor äro redan
öfver hundra meter djupa. Det är rätt säll-.
samt att stå vid öfre kanten af en af dessa
artificiela kratrar och se ned på de
mennisko-kräk, som så fikna syssla dérnere med
sökandet efter skatter. Representanter för nästan
alla jordens nationer befinna sig dernere, och
om vi ville göra deras närmare bekantskap,
skulle vi träffa utlöpare från alla
samhällsklasser och yrken.
Den ryktbaraste af torrgrufvorna är den
i afbildningen förestälda Kimberley Mine.
Liksom andra var den i början utskiftad i
stycken, der hvar och eri kunde arbeta inom ett
visst utmål mot erläggande af skälig
betalning. Grufvan är nu 120 meter djup och
upptager nära tre hektarers ytvidd och
bearbetas nästan helt och hållet af olika bolag;
de kablar man ser korsa hvarandra liksom
stommar till någon gigantisk spindelväf, äro
bolagens tillhörigheter och utgöra de banor,
på hvilka jordmassorna medelst ångkraft
upp-forslas till grufvans mynning. Ångmaskinerna
blefvo nödvändiga, desto djupare man gräfde
ned sig, icke blott för uppforslingen af det
som uppgräfdes, utan äfven för
bortpump-ningen af de vattenmassor, hvilka flöda på
djupet.
En af de yppersta af Södra Afrikas alla
diamanter är den, som visas i en hithörande
bild inbäddad i sin modersten. Den härstammar
från Kimberley Mine och förevisades för kort
tid sedan i London (1882). Diamanten
liknade då ett stycke alun och var stor som en
valnöt samt värderades i sitt oslipade tillstånd
till 100,000 tusen pund (omkring 1,800,000 sv.
kronor).
En diamant lämpar sig naturligtvis icke
till smycke förrän han blifvit behörigen slipad
och polerad. Fullkomligt felfria, slipade
diamanter af »renaste vatten», vägande omkring
en gramm (= 5 »karat»), bruka hafva ett
handelsvärde af omkring 6,000 sv. kronor.
Tyngre diamanter äro sällsynta och betydligt
dyra. Färgade diamanter (röda, gröna,
blå)-förekomma någon gång och betinga ett högrn
pris än de ofärgade.
De stora diamanterna på vår jord äro icke •
många och de flesta hafva en sällsam af
åtskilliga romantiska omständigheter genomväfd
historia. Mest beryktad är väl den i
Gol-kondas grufvor (år 1550?) hittade Koh-i-noor,
»ljusberget». Hinduerna jemföra dess värde
med en dags lefnadskostnad för hela verlden,.
och man har om detta kolstyckes besittning
kämpat med större förbittring än om mer än.
ett af jordens rikaste länder. Indiens
mäg-tigaste furstefamiljer hafva nästan alltid varit
ljusbergets lyckliga egare. Stenens
ursprungliga vigt, omkring 100 gram, minskades genom
den första slipningen, under Stora Moguls
tid, till omkring 38 gram, och denna slipning
gjordes ändock så oskickligt, att glansen icke
på långt när framträdde till sin fulla fördel.
År 1850 då engelsmännen eröfrade Penjab var
Koh-i-noor bland det i Lahore eröfrade
krigsbytet. Den fördes till England och
skänktes-af Ostindiska kompaniet till drottning
Viktoria. Den nuvarande vigten, 22 gram, blef
följden af den omslipning, som verkstäldes hoa
Coster i Amsterdam, ett arbete, som upptog
38 dagar med 12 timmars arbetstid och
hvar-vid hertigen af Wellington var den, som först
lade handen, naturligtvis blott såsom hertiglig
sliparamatör. »Pitt» eller »regenten» kallas
en af de franska kronjuvelerna, som väger 27
gram och genom sin fulländade slipning och
sitt rena vatten anses intaga en af de aldra.
förnämsta platserna i den sköna
diamantverl-den. Den största för närvarande kända
diamanten är dock »Orlov», som prunkar på
spetsen af ryska kejsarspiran och hvars vigt
utgör 40 gram; den köptes af Katarina II för
omkring 1,620,000 sv. kronor samt en pension
å 20,000 rubel och ett adelsbref för den
ädelmodige säljaren.
Diamanterna äro de mest ljusbrytande och.
hårdaste af alla bekanta jordiska kroppar; vid
slipning och polering af diamanter måste man
derföre begagna deras eget pulver att slipa,
med. Men ehuru en diamant är så hård, att
den ej repas af något annat ämne, så kan
den mycket lätt sönderslås med ett lindrigt
hammarslag. Hårdheten är enda orsaken till
diamanters användning för industriela ändamål,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
