Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■såsom vid glasskärning, vid fina graveringar,
stenborrning o. s. v.
Alla diamanter bestå af rent kristalliseradt
kol, som måhända under tidernas lopp blifvit
på våta vägen afskildt från vissa organiska
ämnen. Vid upphettning i lufttomt rum
för-Tandlas diamantkolets yta till vanlig grafit; i
vanlig luft kan man med hettan från en
blås-Törslåga förbränna diamanten till kolsyra. Den
enda fasta återstod, som då någon gång
er-hålles, är en högst ringa mängd aska.
Att framställa diamanter på konstgjord
"väg har länge varit ett fromt önskningsmål.
Hannay har gjort ett försök härmed på sådant
sätt, att han i ett litet rör af smidt jern,
tillslutet i ena änden, inpressat kolvätegas af
flera hundra atmosferers tryck, hvarefter det
hela upphettats till rödglödgning under några
timmars tid. Den reaktion, som väntades skola
försiggå, skulle följa af jernets egenskap att
vid hög temperatur (i likhet med andra
metaller) absorbera vätgas, hvilken ju funnes att
tillgå hos kolvätet, hvars kol borde frigöras.
Hannay påstår sig verkligen hafva erhållit små,
nästan mikroskopiskt små diamanter! Ingen
kan missunna honom dessa håfvor. Hans
försök är både svårt att utföra och ganska
dyrbart, hvaremot den erhållna produkten d. v. s.
de små diamanterna, i fall de verkligen varit
diamanter, näppeligen kunna anses värda ett
par kronor.
Brottmålsunde r.
I staden S:t Julien i Savoyen uppträdde i
vingårdarne år 1545 ofantliga massor af
ollonborrar, hvilka anstälde svåra skador.
Vingårdsegarne beslutade, att skadedjuren skulle
stämmas inför rätta och stå till ansvar för
sina onda gerningar. Först försöktes
visserligen åstadkommandet af förlikning i godo,
men som denna alldeles misslyckades,
hän-sköts saken i laga ordning till biskopliga
domstolen i S:t Jean Maurienne. Stadens
styresmän infunno sig i egenskap af kärande infor
domarbordet och två lagkunniga bröder utsågos
till sakförare för de anklagade ollonborrarne.
Först utfärdades anmaningsbref till insekterna
äfvensom deras advokater, och derefter
tillsattes en komité för att noga undersöka
vidden af den timade skadan och uppskatta
densamma i penningars värde. När detta var
fullgjordt, skred den högvördiga rätten till
pröfning af frågan, om och huruvida
besigt-ningen å vingårdarne försiggått i tillbörlig och
fullgiltig ordning. Undersökningen härom drog
långt ut på tiden, och domaren förklarade, att
man icke borde förhasta sig i en sådan
rättegång, alldenstund och emedan ollonborrarne
kunde vara från himmelen nedskickade som
syndastraff. När allt slutligen blef klart i Maj
1546, fingo vingårdsegarne betala
rättegångskostnaden och hålla till godo med den lidna skadan.
År 1587 visade sig ånyo ollonborrarne, och
vingårdsegarne, ånyo klagande, lofvade, att om
skadedjuren blefve bannlysta, så ville de skaffa
dem en plats, der de kunde hafva tilllräcklig och
sund föda till döddagar. Domaren ålade
klagandena att ångra sina synder, betala sina
ut-skylder och vandra tre dagar å rad rundt
omkring vingårdarne. De gjorde så. Men nu
nedlade ollonborrarnes sakförare sina protester,
och en af dem, Peter Rembaud, uttalade sin
förvåning öfver ett slikt till vägagående mot
hans klienter, de oskyldigaste kräk i verlden.
Han sade, att redan sunda förnuftet
förkunnar den läran, att osjäliga kreatur, sådana som
ollonborrar, icke kunna dragas inför rätta i
vanlig ordning, och han visade med den
heliga skrifts vittnesbörd, att växterna och
således äfven vinrankorna äro afsedda till foda
för så väl djur som menniskor. Följaktligen
hade dessa stackars kräk endast begagnat sig
af sin lagliga rätt, när de åto klagandenas vin.
Han hemstälde att målet måtte nedläggas och
klagandena dömas till böter. Klagandena
begärde anstånd och visade inom en månads tid,
att insekter voro skapade till menniskans nytta.
Saken afgjordes så, att klagandena skulle
anvisa en plats, dit ollonborrarne kunde förfoga
sig, om de så önskade. Enär ollonborrarne
saknade tillgångar, dömdes vingårdsegarne att
gälda alla rättegångskostnaderna, hvilket skedde
den 20 December 1587.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
