Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vanligen icke med att nedsticka blott en
svärdspets i svalget, utan han sväljer större
delen af svärdet till ett djup, som kommer
åskådarne att befara, att hans inelfvor måste
blifva på ett eller annat sätt spetsade.
En akrobat af detta slag, som man sett
uppträda på flera småteatrar och
förlustelseställen i Paris, utför konststycket merändels
med flera olika variationer.
Fig. 1. Svä
Han tager t. ex. först en flat sabel, hvars
klinga och handtag äro i ett stycke utskurna
ur samma jernplåt. Sabeln, som har en längd
af omkring 0.6 meter, införes med spetsen i
svalget, akrobaten knackar helt lätt på
handtaget och klingan försvinner slutligen
fullständigt i hans kropp. Han upprepar sedermera
försöket så, att klingan sväljes i ett enda tag.
Sedan han sväljt och utdragit två dylika
sablar, insticker han en sådan nästan ända till
handtaget, derefter en annan icke fullt så djupt,
derefter en tredje än mindre djupt och så en
fjerde ungefär till hälften. Han trycker nu
litet på handtagen oclf sväljer på en gång alla
fyra sablarne samt utdrager dem åter helt
långsamt, den ena efter den andra.
Efter att hafva slukat åtskilliga värjor och
diverse sablar, tager han en gammal bössa
med trekantig bajonett, och sväljer denna
senare, så att geväret skjuter rätt upp ur
munnen ett långt stycke i vädret. Från en dra-
dslukare.
gon, som för ändamålet befinner sig på
scenen, lånar han slutligen sabeln, som till två
tredjedelar försvinner i konstnärens mun och
mage. Den stora dragonsabeln får derefter
cirkulera bland åskådarne, så att hvar och en
kan förvissa sig om vapnets reglementsenliga
beskaffenhet. Såsom extra-nummer brukar
förekomma, att konstnären lånar en käpp af en
åskåcfare, hvilken käpp nästan hel och hållen
sväljes.
Förklaringen på dessa konststycken är
enkel nog. Svalget och matstrupen äro visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
