Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen i hög grad ömtåliga för beröring med
hårda kroppar, men de kunna dock småningom
Tänjas vid sådana främmande kontakter. Det
händer ofta att personer icke kunna svälja i
följd af åkommor i svalget eller magen: de
skulle under sådana förhållanden svälta ihjel,
om utväg icke funnes att mata dem med
till-hjelp af en s. k. matstrupsond d. v. s. en
kautschukslang, från hvars nedre ände
utsläp-pes mjölk eller buljong. Första införandet af
«n dylik slang är for den sjuke ytterst
plågsamt och måste derföre inskränka sig till en
helt flyktig beröring;
redan andra gången
går det något litet
bättre, men det är
.forst efter en stor
mängd upprepade
försök, som patienten
slutar med att utan
obehagliga känningar
svälja omkring 30
eller 40 centimeter af
slangen. På samma
sätt förhåller det sig
också med
svärdsluk-ningen. Slukaren kan
endast genom
upprepade öfningar vänja
sitt innandöme vid
mottagandet utan
obehag af de främmande,
hårda kroppar, han
vill sluka.
Det finnes också
särskilda gaffel- och
skedslukare, hvilka
naturligtvis måst
genomgå samma
lärokurs. En sådan
artist insticker i svalget en lång gaffel eller sked,
hvars öfre ände han fasthåller med handen.
Detta är emellertid ett ytterst vådligt
konstverk, emedan matstrupen utöfvar ett slags
sugning på deruti införda främmande kroppar, i
foljd hvaraf gaffeln (eller skeden) drages
kraftigt nedåt: om den således icke kan fasthållas
af akrobaten, så drages den ned i magen och
måste derifrån uttagas genom magens
.öppnande. Skedslukaren Greniscain dog af
följderna af en magöppning, då en tappad
si-rapssked af 24 centimeters längd skulle
uttagas.
Då en akrobat slukar ett svärd, intränger
detta från munnen och svalget i matstrupen
och derefter geDom magmunnen i magsäcken,
hvarest det kan framtränga ända till pylorus.
T sitt naturliga tillstånd ligga dessa
kroppsdelar icke i rak linie och de måste derföre
omjemkas för att lemna vägen öppen för
svärdets genomgång. Akrobatens hufvud vändes
upp, så att munnen kommer rätt öfver
matstrupen, hvars bugter utjemna sig och livars
vinkel med magen uträtas, medan magen sjelf
utsträcker sig i vertikal rigtning, hvilket
endast kan ske, om han
är tom d. v. s. om
akrobaten är fastande.
Mun, svalg, matstrupe
och mage liafva en
sammanlagd längd af
55—62 centimeter,
allt efter
kroppstorleken, och häraf
följer, att ett svärd
äf-ven kan slukas till
dylik längd (fig. 2).
Understundom
förstå svärdslukarne
äf-ven den sällsamma
konsten att svälja
gråstenar, ofta nog större
än medelmåttiga
hönsägg och till ett antal
af fyra, fem, sex eller
någon gång än mera;
hvilka stenar
sedermera åter uppkastas
genom magsäckens
sammandragning. Yi
se här ånyo ett
bevis på huru betydligt
känsligheten och
for-rättningarne hos här ifrågavarande kroppsdelar
kunna genom vilja och ihärdighet upparbetas
och modifieras.
Svärdslukare hafva visat läkarne, huru långt
man kan komma i konsten att genom vanan
härda svalg och matstrupe mot beröring med
främmande hårda kroppar, och läkarne hafva
dragit gagn af lärdomen genom att uppfinna
matstrupsonden och sätten att tvätta (pumpa)
magen invändigt samt elektriskt belysa
magsäcken. Skotske läkaren Stevens begagnade sig
af en stensväljare, då han gjorde sina första
undersökningar rörande magsaftens verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
