Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på matsmältningen. Han lät en dylik artist
svälja små genomborrade metalltuber, fylda
med kött, hvilka tuber efter viss tids förlopp
Växtvaka oc
T ikasom hos menniskorna och djuren så skifta
äfven hos växterna deras lifsförrättningar
på olika sätt under dygnets lopp. Hvarje del
af dygnet har sin omsorg med sig, och ehuru
vexlingen mellan dag och natt gifver sig
påtagligare tillkänna hos djuren, hvilka ömsom
äro i rörelse eller yttre arbete och ömsom
ligga försänkta i dvala, så äro växternas
lifs-yttringar icke desto mindre i vida högre grad
än djurens beroende af skiftningarne i ljusets
och värmets inflytelser. När morgonsolen
uppgår och ljuset utbreder sig öfver naturen,
vaknar växtverlden till sina egentliga dagbestyr,
hvilka bestå i döda mineralämnens
omarbetning till organiska bildningar. Under
bestånds-delarnes ständiga omsättningar beredas och
förvandlas i alla grönskande växtdelars små
celler de ur jorden upptagna råämnena och
den ur luften genom bladen inbergade
kolsyran m. m. till sådana för växterna
egendomliga lifsämnen som stärkelse, eellämne,
socker, gummi, ägghvita, oljor, hartser,
garfäm-nen, kryddor etc. Men när skymningen
inbryter och efterfoljes af natten, vidtager en
annan för mörkret afpassad verksamhet. De
under dagarbetets trägna släp förslitna och
derigenom för växten obrukbara kropp
sväf-naderna bortskaffas då genom förbränning d.
v. s. förening med luftens syre, hvarvid
kolsyra och vattengas bildas, hvilka uppgå i
at-mosferen. Ilvad beträffar den öfriga
lifsverksamheten, hufvudsakligen näringen och
tillväxten, så inträder denna efter nattens inbrott
i ett skede af ökadt lugn. Sjelfva rötterna,
som dock undvika dagsljuset och gömma sig
i mullen, upphemta under nattens stilla
timmar jemförelsevis vida mindre näring, än när
dagens ljus påskyndar denna process.
Men många växter hafva äfven, liksom
djuren, sina yttre åtbörder, hvarigenom de
antyda att dagens värf ändats. Man kan märka
detta redan på örtbladens olika ställning
under dag och natt, framför allt hos ärtväxter
åter uppkastades genom munnen och
undersöktes. Äfven det skenbart onyttiga kan hafva
sin nytta med sig.
h växtsömn.
och andra växter med sammansatta blad.
Resande berätta om det egendomliga intryck, som
de tropiska trakternas acacior och mimosaträd
göra, då deras långa bladskafts talrika
småblad om qvällarna parvis lägga sig tillsammans,
böjande sig baklänges nedåt så att trädens
kronor synas nästan alldeles beröfvade sin
yppiga bladprydnad. Här hemma kunna vi hvarje
sommarafton se, huru våra vicker- och
lins-växter mer och mindre sluta sina små parblad
tillhopa mot hvarandra, liksom ville de sofva.
Ett klöfverfält ser helt annorlunda ut om
dagen än om qvällen, då de trefingrade bladen
uppräta sig och tränga sig intill hvarandra för
att emellan sig dölja blomhufvudena, under
det småbladen merändels också böja sig nedåt
och tillhopa. Harsyran (Oxalis acetosella)
hopviker längs midten hvart och ett af de tre
småbladen och fäller dem nedåt i pyramidform
samt tillbringar natten i denna ställning.
Blomskaften hafva också rätt ofta sitt sätt
att bereda sig till nattens stunder. Liksom
den trötta menniskan lutar sitt hufvud om
qvällen, så sänka sig’många blomställningar
vid mörkrets inbrott. Några solögonarter
(Ra-nunculus), de täcka nagelörter (Draba verna),
som tidigt om vårarne pryda backar och fält
med sina små hvita blomknippen, några
Eu-phorbia-arter m. fl. nedböja mot jorden sina
förut uppräta blommor. Det gulblommiga
springkornet (Impatiens noli me tangere) gömmer
till natten sina blommor bland bladen, liksom
fogelhonan bereder ungarne ett skydd under
sina vingar.
Blomkronorna äro växternas vackraste,
känsligaste och ömtåligaste delar. Om också icke
solrosen, såsom sägnen berättar, vänder sitt
blomhufvud hela dagen mot solen för att spegla
sin skönhet i hennes glans, så finnas dock
flera växter, hvilka vrida sina blommor efter
solgången och mot aftonen nedluta dem för
att af bida den nya dagen. Andra tyckas domna
midt under dagens hetta, i det de sluta kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
