Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådespelare, skulle Pasta eller Sontag, huru
gudomliga de än äro, aldrig rättvisare hafva
förtjenat sina kransar än Caréme förtjenar den
lager, som borde pryda lians hjessa.
Bland dyrkare af gommens gudom, b
vilkas utomordentliga ätdåd göra dem förtjänta
att anses såsom verkliga vidunder, befinner sig
den från Gloucestershire bördige Rogerson, som
Meg Dodd i sin bok om kokkonsten kallar
för martyr. Han erhöll en »vårdad
uppfostran» och gjorde efter slutade studier vid
universitetet, såsom seden fordrade på lians
tid, den stora reseturen. Under denna vände
sig hela hans uppmärksamhet till den
kulinariska konsten. Vid fadrens död kom han
i besittning af en stor förmögenhet, som helt
och hållet egnades åt tillfredsställandet af
gommens och magens behof. I hans hus fans
ingen tjenare, som icke var en skicklig kock:
taffeltäckare, betjent, hushållerska, kuskar,
lakejer, alla voro kockar. Dessutom hade han
tre speciela kockar, som han liemtat från
Italien och som alla voro ryktbara för sin
skicklighet, men hvilkas göromål inskränkte sig til
anrättandet af enda rätt, den i Florenz
brukliga dolce piccante. Han hade ständigt ett
tjenstebud på väg mellan London ocli Bretagne
för att förse honom med ägg af en särskild
sorts snäppa, som förekom vid S:t Malo. Det
berättas att en middagsmåltid, som tillagades
uteslutande för honom sjelf och bestod af blott
två rätter, kostade femtioåtta pund (omkring
1,040 sv. kronor). Efter nio år hade han
förslösat en förmögenhet af 150,000 pund (2,700,000
kr.) och en vän, som träffade honom alldeles
uthungrad, skänkte honom en guiné. När
samme vän snart derefter besökte honom i
det usla vindsrum, dit den ruinerade epikurén
nödgats taga sin tillflykt, fann han honom
sysselsatt med att steka en ortolansparf. Några
få dagar derefter hade sparfstekaren skjutit
ihjel sig.
Moderna
T)ä knapt något område för mensklig
före-tagsamhet hafva de nyaste framstegen
varit mera beundransvärda än i sjöförsvaret.
Hela flottmaterielet har på de senaste tretio
åren omskapats först från segelflotta till
ång-flotta och dernäst från träflotta till jernflotta.
De moderna pansarskeppen äro ieke blott med
sina kolossala former, sina angrepps- och
för-svarsmaskiner egnade att hos åskådaren väcka
känslor af häpnad, utan de äro dertill i sitt
slag betydelsefulla mästerverk, hvaruti
vetenskapens nyaste förvärf bragts till praktisk
användning på ett *sätt, som nästan tyckes
förflytta oss från verklighetens fasta mark till
diktens drömda sagorike. Ett slagtskepp i
vår tid kan visserligen icke täfla med de forna
linieskeppens praktfulla yttre skick; tvärtom,
man kan knapt tänka sig något fulare, något
mindre tillfredsställande än detta oerhörda
skrof, som så otympligt, så bredt och så plumpt
flyter på vattnet. Det enda, som vid dess
åsyn imponerar, är det hemska, spöklika som
från vidundrets utverk blickar oss till mötes.
Men om man träder in i vidundrets
innan-mäte, skall man knapt finna uttryck för sin
sjövapen.
beundran. Det är en liten verld, som fått
sin plats inom dessa pansarmurar, en verld,
der vetenskapen firar sina triumfer, der
men-niskans kroppsliga obetydlighet nästan
försvinner, men der de hemligaste och mägtigaste
naturkrafter dock tyglats till lydiga slafvar
under hennes vilja och hennes kunskaper. I
dessa jerntorn, som resa sig öfver däcket, stå
moltysta skjutmaskiner med de väldigaste
dimensioner; under tornen ligga skotten och
laddningsverktygen. Ett tryck på en liten
messingsknapp sätter allting upptill och
nedtill i ödesdiger rörelse; kanonen sänker sig
långsamt, dess bakre öppning ansluter intill
ett nedifrån uppryckande, med skenor belagdt
bord, hvarpå skottet i samma ögonblick
framrullas af en på skenorna löpande vagn; en
grof metallskifva framskjutes genast bakifrån,
inlägger skottet i kanonen och tillsluter
öppningen ; den laddade kanonen återtager
skott-färdig sin förra ställning; från
kommandotornet inrigtas kanonen medelst en särskild
mekanism, kommendantens finger trycker på en
telegrafledning och det dundrande skottet
brinner i väg. På två och en lialf minut laddas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
