Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niagara
i vinterskrud.
edan det första europeiska blekansigtet
hän-gaf sig åt beundran öfver »det myckna
vattnets dunder» d. v. s. Oniawgarah eller
på mindre barbariskt språk Niagara, hafva
besökarne knappast tröttnat att beskrifva eller
åtminstone söka beskrifva den storslagna
liög-het och den vilda skönhet, som förenat sig
att göra detta vattenfall till den måhända mest
beryktade platsen på vår jords yta. För
naturens så väl som för konstens storverk är
det emellertid ett kännetecknande drag, att
de aldrig väcka leda, att de erbjuda oss nya
utsigter hvarje gång vi till dem återvända och
att ju förtroligare vårt umgänge blifver med
dem, desto djupare gripa oss också de
svarande genljud, de väcka i vårt inre. Den
berömde geologen Lyell berättar, att han länge
hade lyssnat till vattenfallets dån, att han
under hela timmar betraktat floden uppifrån och
nedifrån samt sett vattnet störta öfver sin
fallbädd och kasta sig liufvudstupa i svalgets
djup, innan han kunde förstå undret och fatta
dess mägtiga prakt.
Fallets canadiska sida presenterar sig bäst
i sin vinterrustning, om den betraktas från
stengrunden under »Table rock». Öfver detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
