Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapt nog vatten för att drifva en qvarnsten.
Herrar och damer åkte i vagnar en tredjedel
af vägen tvärs öfver flodbädden mot
Canada-sidan öfver fasta klippgrunden, som var glatt
och skurad som ett köksgolf. Öar och
ställen, dem en menniskofot aldrig vågat beträda,
besöktes nu och pryddes med flaggor samt
plundrades på suvenirer. Anledningen till
denna ytterst ovanliga händelse var
förmodligen någon anhopning af ismassor vid nedr&
änden af Fort Erie, hvilka bildade ett
slagsdam mellan Fort Erie och Buffalo.
Härdadt glas.
17onsten att tillverka de bräckliga glasvarorna
1^ är urgammal.
Yid den vanliga glastill verkningen smälter
man i kärl af eldfast lera, instälda i glasugnen,
den s. k. »glasmassan», som består af fint
qvartspulver eller qvartssand blandad med soda
(för natronglas), eller med pottaska (för
kaliglas, som är hårdare) samt derjemte med kalk,
jernoxid, blyoxid o. s. v. allt efter som man
vill framställa ett glas af den ena eller andra
beskaffenheten. Den smälta massan gjutes
eller blåses till den form, som åstundas; men
om de sålunda färdiga glasföremålen med ens
afkyldes från smältningshettan till luftens
temperatur, skulle de blifva så spröda, att en
enda rispa vore tillräcklig att krossa dem i
små bitar. De yttre delarne skulle nemligen
stelna långt förr än innanmätet, som derföre
skulle försättas i’ ett spändt tillstånd gent
emot den omgifvande styfva skollan. De s.
k. glastårarne eller Rupertstårarne, som
erhållas genom att drypa smältande glas i kallt
vatten, äro exempel på hastigt afkyldt glas;
de hafva utseendet af päronformiga droppar,
i smaländan utdragna till ett långt skaft. Mot
grofändan kan man slå temligen hårda
hammarslag, utan att glaset brister, men om man
af bryter skaftets yttersta spets, så sönderfaller
hela glaståren till ett fint pulver. Lika
ohållbara äro också de s. k. bolognesiska flaskorna,
små flaskor af tjockt glas, som glasmakarne
utblåsa i bläsrörets spets för att profva
glasets beskaffenhet; de kastas varma till
marken och afkylningen i luften härdar dem på
ytan så, att de kunna motstå starka stötar
utifrån mot bottnen’, men om man i en
sådan flaska nedsläpper en ytterst liten
sten-skärfva, springer glaset ögonblickligen med en
knall i små smulor.
För att undvika de skadliga följderna af
glasets hastiga afkylning insätter man derföre
de heta glasvarorna, så snart de lemnat
arbetarn es händer, i en kyl ugn, der deras
temperatur helt småningom sänkes. Men i trots
af detta försigtighetsmätt höra glassaker
ändock, såsom väl bekant är, till våra
bräckligaste husgeråd. Fransmannen A. de la
Ba-stie är den, som först gjort försök att afhjelpa
denna olägenhet. Han ansåg bräckligheten
bero på glaspartiklarnes lösa sammanhang
sinsemellan och uppgiften för hans år 1874
an-stälda första*experiment blef derföre att söka
närma dem till livarandra genom det ännu
mjukvarma glasets sammanpressning. Detta
lyckades väl icke så som han väntat, men i
stället påfans ett annat praktiskt
förfaringssätt, egnadt att bättre leda till målet.
Det är redan nämdt, att hastig afkylning
i hög grad ökar glasets sprödhet, ehuru på
samma gång ytdelarne blifva derigenom i viss
mån härdade. Häftigt sammandragna af den
plötsliga afkylningen, pressa ytdelarne
energiskt tillbaka på de inre, och den ojemna
spänningen vållar sprödhet. Å andra sidan
får man icke heller genom långsam afkylning
någon bättre produkt än det vanliga bräckliga
glaset. Anledning kunde således finnas att
försöka en medelväg och moderera afkylningen,
så att den hvarken skedde för fort eller för
långsamt. De la Bastie insåg i början icke
vigten häraf och hans först framstälda
härdade glasvaror hade ungefär samma egenskaper
som glastårarne. De sprungo stundom sönder
till stoft i ett ögonblick och nästan utan all
synlig orsak: det var de frivilliga
explosionernas period. De la Bastie företog sig nu
att undersöka den inre molekulära anordningen
hos olika glassorter. Det var redan länge
bekant att om man genom polariskopet
betraktade ett hastigt afkyldt glasföremål, så visade^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
