Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på glaset färgade figurer, hvilkas form
berodde af glasets form och läge. Det
vanliga glaset visade deremot inga färgfenomen.
Här var således måhända en utväg öppnad
att på lätt sätt pröfva glasvarornas
härdnings-.grad, och i sjelfva verket förvissade man sig
snart att färgföreteelserna tilltogo i liflighet
och regelbundenhet i samma mån som glasets
härdning var mera stark och likformig. Om
polariskopet kringvreds i rät vinkel, öfvergingo
iargfigurerna till komplementäriargen och ett
svart kors aftecknade sig fullt tydligt. Hvarje
bristfällighet i figurens symmetri, hvarje
färg-öfverdrift antydde en ojemnhet i härdningen.
Det härdade glaset blef sålunda nödgadt
att sjelft förråda sin inre byggnad, innan dess
hållbarhet pröfvades, och de jemförande
experimenten i denna rigtning ledde slutligen
till metodisk och likformig afpassning af
härdningen med hänsyn till så väl kylmediets som
glasets temperatur. Det befanns, att en
skil-nad af ungefär 400° C. mellan glasets och
kylmediets temperatur vär nödvändig för
åstadkommandet af ett starkt glas, likformigt
här-•dadt allt igenom.
Det färdiga heta glaset insättes nu före
härdningen i en särskild ugn, der dess tem-
peratur hålles helt nära smältpunkten, och
flyttas derifrån, för att härdas, till^ptt i närheten
befintligt bad af omkring 400° lägre temperatur,
hvilket bad består af vax, harts, olja eller
något annat fett ämne. Det sålunda
behandlade glaset har minst fem eller sex gånger
större hållfasthet än det vanliga glaset *, men
säljes det oaktadt till föga högre pris än detta.
Det är föga ömtåligt för hastiga
temperatur-vexlingar; man kan kasta det mellan glödande
kol och omedelbart derpå i kallt vatten utan
att det brister. Det är också mycket mera
elastiskt än vanligt glas. Egendomligt är att
det icke kan skäras med diamant: det skulle
då sönderkrossas.
Det härdade glas, som hittills förekommit
i handeln, är emellertid endast s. k.
kristallglas, d. v. s. blyhaltigt, lättsmält glas.
Tillverkningen af härdadt glas af ordinär, blyfri
* Enligt somliga uppgifter skulle det vara 20
—30 till och med, enligt Siemens, 50 gånger
star-¡’kare!
sort har ännu icke kunnat uppdrifvas i någon
större skala.
Det är alltid lyckliga uppfinnares lott att
finna talrika efterapare. Sedan De la Basties
förfaringssätt blef bekant, kommo allehanda
pätenter på glasliärdning i dagen. Den
metod, hvarpå Siemens erhållit patent, är
måhända en af de bästa. Glaset hoppressas i
stöpforinar af olika materiel allt efter
glasföremålets olika tjocklek: skall afkylningen
ske någorlunda hastigt, begagnas formar af
kQppar eller annat lätt värmeledande ämne,
men i motsatt fall lerformar. Tackjern är
likväl det för de flesta fallen lämpligaste
materialet. Ömtåliga saker, hvilkas utseende
skulle kunna vanställas af den för härdningen
nödiga pressningen, bringas i stöpformen
belagda med platinafodral.
En öfverraskande men lyckad tillämpning
af Siemens’ härdningsmetod är fabrikationen
af glassliprar för jernbanor. Innan sådana på
försök nedlades i en af spårvägarne i London,
underkastades glaset’ett prof, bestående deri,
att en knapt mer än 1 tum tjock glasskifva
nedlades på en grusbädd, ofvanför hvilken
upphängdes en jernklump, vägande 46 kilogram,
som nedsläpptes från växande höjder.
Glas-skifvan bräcktes först då tyngden träffade henne
från 6.1 meters höjd.
Det är klart att både De la Basties och
Siemens metoder hafva sina olägenheter. I
den förra löper kylbadet fara att antändas då
det heta glaset neddoppas deri. I det senare
är användandet af den dyra platinan ett svårt
afbräck. Antagligen skall hvardera metoden
finnas förmånlig för tillverkningen af vissa
slags varor; den förra tyckes mera tjenlig för
framställning af prydnadssaker, under det
Siemens’ metod förefaller lämpligare för gröfre
föremål såsom fönsterskifvor och de nämda
sliprar ne.
En tredje glashärdningsmetod är den
Pie-perska, i hvilken rödhettadt glas underkastas
inverkningen af öfverhettad ånga. Att tyska
glasbruksidkare ställa stora förhoppningar på
denna metod bevisas af de stora
penningsummor, som betalts för rättigheten att begagna
den. Men ännu saknas uppgifter, på hvilka
man skulle grunda en jemförelse mellan denna
och de forutnämda metoderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
