Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap att hufvudsakligen göra sig gällande i
en magnets ändar, så taga vi ett spelkort eller
ett stycke styft papper och beströ det med
jernfilspån öfverallt. Bäst är att filspånen
icke äro för stora; man kan derföre sålla dem
genom en sigt. Kortet eller papperet lägges
derefter öfver en magnets poler. Nu
trummar man sakta med
ett finger på kortets
ena hörn. Filspånen
sätta sig i rörelse och
ordna sig systematiskt
(se fig..3), strålformigt
lioplöpande med de
vackraste båglinier i pig. 4.
två skilda punkter midt
öfver magnetens ändar. Ändrar man
papperets läge, så lyfta sig spånen och nedfalla
igen, som om en osynlig våg böjde och sänkte
dem: de följa i sjelfva
verket de bågrörelser, som den
magnetiska kraften beskrifver
från ena magnetpolen till den
andra.
Magneternas inverkan på
främmande kroppar gör sig
gällande äfven utom den döda
naturen. Nervsvaga
menni-3kor erfara ofta en
egendomlig känsla, då man för en
stark magnet utefter ryggen
på dem, utan att kläderna
derunder vidröras. Det
kännes som en luftström droge
fram efter ryggraden;
emellanåt erfares äfven en stickande
eller slitande känsla.
Det är sagdt, att vanligt
mjukt jern kan genom
strykning göras magnetiskt, liksom
stål, men att det behåller sin
magnetism endast så länge
det befinner sig i beröring
med magneten. Härför
be-liöfves egentligen dock ingen strykning eller
beröring: det är tillräckligt, att närma jernet
intill magneten. Sådan der magnetism, som
blott räcker så länge beröringen eller
gran-skapet räcker, kallar man
induktionsmagne-iism; dess egenskaper äro för öfrigt desamma
som den permanenta magnetismens. För att
visa induktiorismagnetismen kunna vi taga en
vanlig magnetstång och dertill närma en liten
jernbit (ab i fig. 4), som fasthålles af
magneten. Den är nu sjelf en magnet och
fast-håller på samma sätt en annan jernbit, som
närmas derintill. Man kan ytterligare
tillsätta en tredje och en fjerde och får slutligen
en liten kedja af jernbitar, fasthängande vid
den ursprungliga magneten. Lossar man den
första jernbiten så
faller hela kedjan sönder.
I stål kan någon
induk-tionsmagnetism icke
framkallas, ty om man
på det nämda sättet
förfar med stålbitar, i
stället för jernbitar, så
behålla stålbitarna sin
magnetism. Vi lära härutaf att icke ens
strykning behöfves för att framkalla varaktig
magnetism hos stål; det är nog med beröring!
Emellertid har varaktigheten äfven
sina grader och är mindro
långvarig hos den i hast
berörda än hos den upprepado
gånger bestrukna magneten.
Så kallade permagnenta
mag-neter, som under flera år fått
tjenstgöra, hafva icke i behåll
hela den styrka de hade i
början: det s. k. permanenta
är således icke alltid
permanent, eller det är icke allt
guld, som glimmar.
Induktionsmagnetism så
väl som mera beständig
magnetism kan för öfrigt äfven
framkallas genom elektricitet.
Om man med jernfilspån
om-gifver en jern tråd eller en
koppartråd, genomlupen af en
elektrisk ström, så fästa sig
filspånen vid tråden alldeles
som vid en vanlig magnet;
men när strömmen afbrytes,
så falla de derifrån. Yore
tråden af stål skulle de sitta qvar. Har man
ett kraftigt galvaniskt batteri och leder den
elektriska strömmen genom en koppartråd,
om-spunnen med silke och sålunda isolerad samt
lindad omkring en jernstång, så blir stången
en magnet, så länge strömmen pågår;
användes i stället en stålstång, så fortfar magneten
äfven sedan strömmen upphört. Den
magnetism, som på detta sätt framkallas, är mycket
Magnetisk induktion.
Fig. S. Elektromagnet med
be-lastadt ankare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
