Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fullt praktiska blefvo de magnetiska,
vägvi-sarne egentligen först genom den i början på
1830-talet gjorda uppfinningen af kompassen,
i det skick denna ännu behålles ocb hvaruti
den obeqväma magnetstenen utbytts mot en
på en uppstående spets fritt hängande,
magnétiser ad jernstaf.
Denna nyttiga uppfinning kunde
naturligtvis icke göras, förrän man kommit under fund
med sättet att från malmstenen öfverflytta den
magnetiska kraften till ett mera formbart
ämne, der den för längre tid kunde bevaras.
Konsten att på bästa sätt verkställa denna
öfverflyttning utvecklades och fullkomnades
sä småningom, och består deruti, att man
stryker magnetstenen några gånger i samma
rigtning utefter den stålkropp, som man vill
förvandla till magnet; med den nya
stålmag-neten kan man sedan, likaledes genom
strykning, skaffa sig andra likadana magneter, om
man så vill. Tager man en vanlig
leksaks-lnagnet i hästskoform och stryker honom från
midten af en på ett bord lagd strumpsticka
(fig. 2) utåt till stickans ena ända samt derpå
tillbaka hela vägen till andra ändan, hvarmed
fortfares några gånger, så är stickan, då
mag-neten borttages från samma plats, d. v. s.
stickans midt, livarifrån strykningen började,
förvandlad till en magnet. Endast af stål
kunna varaktiga magneter göras; vanligt jern
förlorar sin genom bestrykning förvärfvade
mag-netism, så snart det skiljes från magneten.
Om vi taga en stålmagnet och beströ
honom med jernfilspån, så dragas spånen mot
magnetens båda ändar och fästa sig der,
samlade liksom hårsträna i ett skägg (se fig. 1).
Här möta vi en af magnetismens
sällsammaste hemligheter: denna naturkraft visar sig
polarisk d. v. s. den samlar sin styrka hos
vissa hvarandra motsatta ställen i hvarje
magnet. Och det är att märka att, om en mag-
net sönderbrytes, alla delarna hvar för sig
äro magneter, som hafva åtminstone två poler.
Man förstår liäraf, hvarföre magneter vanligen
förekomma i hästskoform; i en rak
stålmagnet har magnetismen vanligen sitt tillhåll i
begge ändarne: om dessa böjas tillhopa kunna
de verka med enad kraft. En hästskqmagnet
är en stafm agnet, som för beqvämlighetens
skull böjts tillhopa med ändarne. *
För att ytterligare visa magnetismens egen-
* Ehuru magnetpolerna äro i regeln inskränkta
till två, så händer det dock att vid felaktig
bestrykning flera poler uppkomma i samfha magnet;
sådana magneter äro dock att anse for misslyckade
och förtjena ej särskildt beaktas.
Fig. 3. Magnetiska kraftlinier i jernfilspån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
