Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sittande celler eller »nässelkapslar». Hvaije
sådan kapsel är alldeles öfverfyld med en
vätska och i denna vätska ligger, hoprullad,
en vid kapselns topp fästad, lång ihålig tråd,
»nässeltråden». Den af vätskan stint utspända
kapseln är naturligtvis ytterst känslig för hvarje
påverkan utifrån, och så snart någon
främmande kropp kommer i beröring dermed,
framslungas nässeltråden i hela sin längd, ungefär
som ett omstjelpt,
ofantligt långt
utdraget handskfinger.
Har detta skett, så
är nässeltråden
sedermera sannolikt
utan nytta för
ega-ren, men denne
be-höfver ej gräma sig
för den saken, ty
andra trådar finnas
alltid att tillgå. Det
är i synnerhet på
fångarmarne, som
kavitetsdjurens
nässelkapslar sitta
hopade så tätt, att
der-städes formliga
näs-selbatterier uppkomma. Den vackra
sammetsgrönä
hafs-rosen Anthea cereus
t. ex., som ofta har
bortåt 150 fångarmar,
är på hvarje sådan
arm rustad med
öf-ver 43 millioner,
alltså inalles med 6,450
millioner
nässelkapslar, och under de
färdiga kapslarne
hvila ytterligare
andra, beredda att
utvecklas i stä llet för
sådana, som förbrukats.
Den vanliga i pölar och diken lefvande
sötvattenpolypen (Hydra) har likaledes mycket
talrika och kraftiga nässelvapen., När någon
vatteninsekt nalkas hydran, så gripes den af
de utsträckta fångarmarne: bytet gör i början
fortviflade ansträngningar att komma undan,
men dessa upphöra snart. Fångarmarne äro
alldeles öfverhöljda med nässelkapslar och när
en sådan arm griper sitt rof, sättas hundra-
tals nässeltrådar i frihet för att stinga och
döda offret. Den vätska, som finnes i
trå-darne, är sannolikt mycket giftig. En liten
mask, så seglifvad att den kan skäras i många
stycken och ändock fortfar att lefva i dem
alla, dödas ögonblickligen, då han råkar ut
for en hy dras fångarm.
De djur, som äro väpnade med
nässelkapslar, tyckas för det mesta icke hafva
någon magt att sticka
eller plåga
menni-skor eller högre djur
i allmänhet.
Emellertid finnas två
’ märkliga undantag
från denna regel.
Hvar och en, som
brukar .bada i öppna
hafvet, har af egen
och andras
erfarenhet lärt sig att
för-sigtigt undvika
maneterna eller
»me-dusorna» såsom högst
obehagliga
badgrannar. Redan hos
Ari-stoles kallas dessa
djur acalephm d. v.
s. nässelstingare på
grund af deras
välkända anfallsvapen.
De äro i sjelfva
verket en skräck för
alla finskinnade
ba-dare. Med sin breda,
bruna, fransbehängda
och naggade skifva
eller »klocka»,
stundom en hel fot och
deröfver i diameter,
seglar medusan fram
genom hafvet,
dragande efter sig ett
långt släp af
bandlika armar och skenbart ändlösa svansar, hvilka
utmärka kursen, fastän kroppen befinner sig
långt borta. Den obetänksamme, som vågar
korsa det sköna odjurets väg, ’ snärj es snart i
dess flygande lockar och våndas sedan i
stickande qval. Hvarje rörelse flätar de giftiga
armarne allt tätare omkring kroppen, och
någon räddning är icke vidare möjlig för den
menuiska, som sprattlar i sådana garn, ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
