Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkvärdiga sofvare.
T British Museum i London förvaras bland
andra sällsynta ströskrifter en berättelse om
»Den sömnige efter fem dagars dröm
uppvaknade mannen; en ytterst sällsam och
underbart sann historia om ynglingen Nicholas Heart,
holländaren å S:t Bartholomeus-hospitalet i
West Smithfield, som sofver fem dygn i
Augusti». Titelbladet fortfar vidare att på den
gamla tidens mångordiga sätt förklara huru
ynglingens moder den första Augusti föll i
sömn, som räckte fem dygn, hvarefter hon
väcktes genom hans framkomst till verlden,
samt omförmäler ytterligare det sannfärdiga
faktum, att han sof i fem dagar och fem
nätter, så snart han vardt. född, och desslikes
den sanna dröm, han och hans moder hvarje
år drömde, äfvensom det märkvärdigaste af
allting, huruledes han såg William Morgan
skynda till ett stort, svart slott och John
Palmer gå till en salig ort. De nämda
personerna voro patienter i hospitalet, der de
dogo under Hearts sömn.
Bland talrika andra märkliga berättelser
om ovanliga sömnförhållanden påminna vi här
om Aristoteles’ uppgift rörande amman, som
hvarje år måste gå för att gömma sig i någon
vrå, der hon föll i djup sömn, som varade i
två månader. Marcus Damascenus talar om
en tysk landtman, som lade sig att sofva
under en höstack och icke vaknade under hela
den följande hösten och vintern. Plinius
berättar att Epimenides från Kreta under sin
ungdomstid lade sig, upphettad och trött, att
sofva i den dikteiska grottan och att han
fortfor att sofva i 57 år. Efter uppvaknandet
blef han icke litet förvånad, då han vid
återkomsten till sin hemort fann sin lille bror
vara en gammal skröplig gubbe. Epimenides
var en af forntidens visaste män, en
»gudar-nes älskling», som lefde omkring 600 f. Kr.
Den underbara sägnen om »sju sofvare»
är väl bekant. De voro sju kristne män, som
under förföljelser na mot de kristna under
kej-sar Decius’ tid togo «sin tillflykt till en grotta
i celiska berget vid Efesus. Der somnade de
år 249 och sofvo i 202 år. När de vaknade
år 451 gick en af dem ut för att köpa bröd;
hans gamla pengar gjorde honom misstänkt
och han fördes till romerske proconsuln i
Ephesus, der han berättade sin historia.
Biskop Marinus skyndade med en mängd folk
till grottan och fann de vaknade gubbarnes
ansigten strålande som rosor. Sedan de talat
något böjde de sina hufvuden och somnade i
Herranom.
D:r Brady har meddelat berättelsen om
Elisabet Orvin, som under tio års tid aldrig
sof mindre än sjutton timmar hvarje dygn och
som år 1738 sof på en gång i fyra hela dygn.
Man försökte på flera sätt väcka henne; så
t. ex. ingned man hennes nakna rygg med
honing och utsatte henne för bin, dessutom
slog man henne med spön, rände in nålar i
hennes kött o. s. v. När hon slutligen
vaknade, var hon vresig och otidig, hvilket ingen
kan undra öfver.
I »The philosophical Transactions» för 1756
omnämnes ett tjugutre år gammalt fruntimmer,
som en dag, efter det hon lofvat under
morgondagen besöka en väninna, hvilken skulle
undergå en smärtsam kirurgisk operation, gick
till sängs med så högt uppjagad fruktan, att
hon anfölls af konvulsioner och hysteriska
åkommor, hvarefter följde en djup sömn, som
varade i sextiotre timmar. Flere skicklige
läkare kallades till hjelp och rådplägade om
hvad som borde göras. Hon koppades och
vaknade. Men de hysteriska och konvulsiva.
anfallen kommo tillbaka och hon föll ånyo i
sömn, som nu med några helt korta af brott
räckte i fjorton dagar. Efter denna sömn blef
hon frisk och sof i vanlig naturlig ordning
under ett års tid. Derefter vidtogo åter, utan
skenbar orsak, de utomordentligt långa
sömnperioderna och fortforo med oregelbunda
mellantider från tretio till fyrtio timmar hvarje
gång under tio till tolf år, tills hon återkom
till sitt naturliga tillstånd. Sömnlöshet och
retlighet instälde sig dock snart nog och efter
tre månaders total sömnlöshet blef hon
vansinnig. Efter jemnt sex månaders förlopp
började ånyo de långa sömnanfallen och kommo
nu efter bestämda mellantider samt varade
älltid fyrtiåtta timmar och började alltid några
få minuter efter midnatt. Hon hade under
tiden återfått sitt förnufts bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
