Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu bättre kändt är det något liknande
förhållandet med Elisabet Perkins i Morley
S:t Peter (Norfolk). Hon var i början vaken
endast hvar sjunde dag, men efter en längre
tids förlopp blefvo sömnperioderna oregelbundna
och godtyckliga; ehuru de icke varade så länge
som förut, voro de ändock lika djupa, och det
var lika omöjligt att väcka henne, sedan hon
somnat, som att hålla henne vaken, när hon
höll på att somna. Flera försök gjordes med
denna qvinna och en kringstrykande
qvack-salfvare, som vid ett tillfälle rådfrågades,
förklarade sömnen låtsad och påstod att
patienten var ett underverk, icke af sömnighet utan
af envishet. Emellertid åtog sig mannen att
ställa saken till rätta, äfven om sömnen vore
verklig, och han inblåste hvitt prustrotpulver
i det stackars offrets näsborrar. Den
omensk-liga behandlingen med detta kraftiga retmedel
hade ingen annan verkan än att huden på
patientens näsa, läppar och kinder bortfrättes,
under det hon sjelf fortfor att sofva.
Dr Oliver har i Philosophical Transactions
lemnat en berättelse om arbetaren Samuel
Clinton från Timbury nära Bath, hvilken var
25 år gammal, när han den 13 Maj 1694 föll
i en djup sömn, som fortfor under en månads
tid. Alla försök att derunder väcka honom
voro fruktlösa, men han vaknade ändtligen af
sig sjelf och återgick till sina vanliga göromål.
Någonting ovanligt hände honom sedermera
icke, till dess han den 9 April 1696 ånyo
föll i djup sömn. Han koppades och åderläts
men kunde ej fås att vakna. Man höll
framfor honom lifsmedel, af hvilka han ibland åt
utan att vakna; en och annan gång glömde
han svälja och låg då med munnen full med
mat. På dylikt sätt framhärdade han ända
till den 7 Augusti, då han vaknade, tog på
sig kläderna och gick ut på åkern till sitt
arbete. • Han blef förvånad öfver att det var
skördetid och hade intet medvetande om den
mellantid, som förflutit sedan han sist sådde korn
och hafre. Han förblef nu frisk till den 17
Augusti 1697, då han klagade öfver rysningar
och kyla i ryggen, fick uppkastningar och föll
än en gång i långvarig sömn. Dr Oliver
undersökte då noga hans tillstånd och försökte
med alla möjliga allvarsamma medel väcka
honom men lyckades icke. Efter omkring tio
dygn tillkallades en apotekare, som tappade
fjorton uns blod ur sofvarens arm och
lem-nade honom utan att hafva sett honom göra
den ringaste rörelse. Inemot slutet af
September besökte Oliver honom ånyo och en
person stack då en grof stoppnål in i ena
armen ända till benet utan att Clinton med
något tecken röjde att han känt någon smärta.
Den 19 November vaknade han och talade till
sin moder men föll nästan ögonblickligen åter
i sömn, som fortfor till början af Februari,
då han vaknäde frisk och sund och utan allt
medvetande om hvad som försiggått.
Någonting vidare är icke bekant om denne sofvare.
I »Comptes rendus» för år 1864 berättar
franske läkaren Blanchet om tre fall af hvad
han kallar »konstitutionel letargisk dvala». I
ett af dem var patienten ett tjugufyraärigt
fruntimmer, som förut, då hon var aderton
år, legat i sömn under fjorton dygn och
der-efter i sitt tjugonde år sofvit oafbrutet under
femtio dygn. Det senast inträffade sömnfallet
hade börjat den 20 April 1862 och räckt ända
till i Mars 1863 eller nära ett år, under
hvilken tid man matat henne med flytande föda
genom öppningen efter en lösbruten framtand.
Hon var alldeles orörlig och okänslig, pulsen
var svag och andedrägten knapt märkbar;
hennes utseende fortfor att vara friskt och
blomstrande och något tecken till afmagring kunde
icke förmärkas.
Trovärdigheten af de flesta nu anförda
historierna kan ingalunda betviflas och äfven de,
som blifvit af dikten förbättrade och
förskönade, torde dock alltid hvila på någon liten
sanningsgrund. Många andra liknande fall
kunde tilläggas och de hafva alla sitt stora
intresse, emedan de visa, att den vinterdvala,
som är vanlig hos åtskilliga djur, icke är
någon fristående företeelse i naturen. Starka
köldgraders sömngifvande verkningar äro väl
bekanta, och ehuru en sömn af dylik
anledning får en för menniskor i allmänhet
ödesdiger utgång, är likväl sambandet mellan
densamma och sådana sömnfall, hvarom här
berättats, samt vinterdvalan hos vissa däggdjur allt
för tydlig för att behöfva påpekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
