Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
merna den s. k. hvirfvelteorien.
Lufthvirfvel-ringars egenskaper äro på annat ställe
be-skrifna, och det torde vara bekant, att när
två dylika ringar träffa hvarandra, så studsa
de såsom elastiska bollar ifrån hvarandra. Det
är endast i följd af gnidningen mot den
om-gifvande luftmassan åom ringarne slutligen
upplösas: de skulle vara oförstörbara, om ett
fullkomligt friktionslöst medium funnes att
tillgå. Åtskilliga vetenskapsmän anse derföre
troligt, att atomerna äro ofantligt små
hvirf-velringar, som röra sig i ett hypotetiskt ämne,
kalladt eter, hvilket då skulle vara en
fullkomligt elastisk flytande massa. Det är sant
att våra små luftringar äro alla lika simpla
och att de blott kunna framställas på grund
just af motståndet i luften, men detta hindrar
icke att tänka sig atomhvirflarne med
hvarandra hoplänkade på de olika sätt, som
fordras för förklarandet af atomernas olika
egenskaper, samt att de frambringats genom någon
särskild skapande förmåga.
Svårare blir det onekligen att tänka sig
etern såsom ett flytande ämne. Etern är nå-,
gonting, som ingen menniska sett, känt eller
vägt, men den är icke destomindre ett allt
genomträngande ämne, som måste finnas till,
så vida icke alla våra fysiska teorier skola
tillspillogifvas och alla kända sakförhfillanden
i naturen lemnas att ramla sönder till en
måttlöst förvirrad massa. Den är nödvändig
såsom medium för det strålande ljusets och
värmets vågrörelser, och ljusets märkvärdiga,
s. k. polarisationsfenomen kunna icke
förklaras utan antagandet, att eterdallringar ne
försiggå vinkelrätt mot ljusstrålens väg. Men af
detta senare antagande följer, att etern måste
hafva en fast kropps egenskaper, emedan inga
dylika vågrörelser, oss veterligt, kunna
fortplantas i det inre af ett flytande ämne. Eterns
tvärgående dallringar leda till föreställningen
om etern såsom ett dallrande gelé. Kedan
häruti ligger en ny motsägelse. Denna eter,
som måste vara oändligt fin och subtil,
all-denstund den ju genomtränger hela
verlds-byggnaden ända in i dess finaste och fastaste
skrymslen och icke lägger märkbart hinder i
vägen för planeternas och de öfriga
verlds-kropparnes gång, denna eter skulle icke desto
mindre hafva de hufvudsakligaste för en fast
kropp utmärkande egenskaperna!
Det hjelpcr icke att anse etern obegriplig
derföre, att han är overklig, ty vi veta icke,
om materien och krafterna äro mera verkliga,
och visst är, att de äro lika obegripliga. Vi
känna krafterna endast såsom yttringar hos
materien: ren kraft eller rörelse utan något
materielt underlag är för oss ett ingenting.
Ock ändock kan en materia befria sig från
den rörelse, vi endast genom materien lära
känna, genom att fortplanta rörelsen till en
annan materia! Förståndet fordrar någonting
bestående, något som förblifver stilla midt
ibland alla rörelser och vexlingar, något som
är. Skulle detta absoluta något kunna vara
materien? Den rena materien utan alla
krafter, utan vigt, färg, ljus, värme, rörelse,
elektriska eller kemiska egenskaper o. s. v., kan
på intet sätt gifva sig tillkänna för oss: hon
är ett dödt intet. I rörelsen finnes icke
heller någonting absolut, ty det är en erfarenhet,
som är lastgammal, att rörelse i och för sig
icke kan tänkas, så vida icke den rena tomma
rymden vore en verklighet med bestämda
dimensioner och med fixpunkter, till hvilka
rörelsen kunde hänföras. Men förståndet vägrar
ihärdigt att begripa en sådan rymd.
Hvarhelst vi än må söka det absoluta,
skola vi finna oss gäckade. Vår intelligens
tyckes icke vara ämnad att fatta absoluta ideer.
Vi kunna icke begripa den underbara
treenighets innersta väsende, som från den sinliga
verlden öfverallt tränger sig på oss ocli
tyckes så sällsamt förenad men ändock så
sällsamt skild i etern, materien och krafterna.
Våra intellektuela anlag drifva oss
oemotståndligt att fullfölja forskningen till dess yttersta
gräns. Men huru vi än hopa kunskap på
kunskap, skola vi kanske endast i samma män
som vi närma oss det absoluta finna oss
an-sigte mot ansigte med det outgrundliga.
Hafva vi kommit så långt i vårt vetande,
så öppnar sig för oss ett annat område, Som
menniskoanden, huru han än är beskaffad, dock
till sist måste genomlöpa. Förgäfves har
vetenskapen för honom uppenbarat
verldsbild-ningen och företeelsernas gång: han vill tränga
djupare. Och i den omedvetna öfvertygelsen
att tingen icke hos sig sjelfva hafva grunden
för sin tillvaro, ledes han att underordna dem
under en högsta och för all verklighet
gemensam orsak: GUD.
Rättelse:
Spult 13 raderna 19, ‘20, 23, ‘24 står kilometer i stället för meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
