Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hustrun dog av kolera i Ferozepore, varefter O’Hara slog
sig på att dricka och stryka omkring med sin treårige
pojke. Välgörenhetsinrättningar och präster, som kände
sig oroliga för barnet, sökte taga det från fadern, men
O’Hara lyckades alltid undkomma dem, tills han
slutligen råkade i klorna på den där kvinnan, som rökte
opium, lärde sig denna ovana av henne och dog såsom
de stackars vita dö i Indien. Vid hans död utgjordes
hans ägodelar av tre papper — det ena kallade han sitt
»ne varietur», emedan dessa ord stodo skrivna under
hans namnteckning, och det andra kallade han sin
»klareringssedel». Det tredje papperet var Kims
dopattest. I opiumrusets yra brukade han säga, att dessa
tre papper skulle göra lille Kim till en man. Kim finge
på inga villkor skilja sig från dem, ty de utgjorde
delar av ett trolldomsverk — sådan trolldom, som
utövades i det blå och vita Jadoo-Gher —
Trolldomshuset, såsom vi kalla Frimurarelogen. Han påstod, att
en vacker dag skulle allt bli gott och väl, och Kims
horn skulle upphöjas mellan pelare — riktiga
jättepelare — av skönhet och styrka. Ridande i spetsen för
det ståtligaste regemente i världen skulle översten själv
uppvakta Kim — lille Kim, som skulle stiga så mycket
högre än sin far. Nio hundra förstklassiga djävlar,
vilkas gud var en Röd Tjur på ett grönt fält, skulle
betjäna Kim, ifall de icke redan hade glömt O’Hara —
stackars O’Hara, som var arbetsförman vid
Ferozeporelinjen. Efter dylika utbrott av entusiasm brukade
han sitta och gråta bittert i sin trasiga bambustol ute
på verandan. Och sålunda kom det sig, att kvinnan
efter hans död sydde in de tre dyrbara papperen i ett
amulettfodral av skinn, som hon hängde i ett snöre
kring Kims hals.
»En vacker dag», sade hon, dunkelt erinrande sig
O’Haras profetior, »skall en Röd Tjur på ett grönt
fält komma och hämta dig, och översten skall rida på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
