Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De hade plundrat våra döda och fingo ge oss en
ordentlig ersättning, sedan vi sikher givit dem en
grundlig läxa. Så går det till i krig. Är detta Amritsar?»
»Ja, och här skola de klippa våra biljetter», sade
mäklaren, i det han letade i sitt skärp.
Lampskenet bleknade redan för den inbrytande
dagern, då den infödde konduktören trädde in.
Biljettklippningen är en långsam procedur i Östern, där
människorna ha för vana att gömma sina biljetter på de
allra underbaraste ställen. Kim tog fram sin biljett och
blev tillsagd att stiga av tåget.
»Men jag skall fara till Ambala», förklarade han.
»Jag reser i sällskap med denne helige man.»
»Du kan fara till Jehannum om du så önskar, men
den här biljetten gäller inte längre än till Amritsar.
Ut!»
Kim brast ut i en ström av tårar, förklarade att
laman var hans far och mor, att han själv var ett
stöd för laman på dennes ålderdom och att laman
skulle dö, ifall han bleve berövad hans omsorger. Alla
passagerarne bådo konduktören ha förbarmande —
mäklaren var särskilt vältalig — men denne slängde
ut Kim på plattformen. Laman blinkade förvirrad;
han kunde icke fatta situationen, och Kim hov upp
sin röst och tjöt utanför kupéfönstret:
»Jag är mycket fattig. Min far är död — min mor
är död. O, ni barmhärtiga, om jag måste stanna kvar
här, vem skall då vårda den gamle mannen?»
»Vad — vad skall detta betyda?» stammade laman.
»Han måste fara till Benares. Han måste följa med
mig. Han är min chela. Är det fråga om pengar,
så — —»
»Tyst!» viskade Kim. »Vi äro väl inga rahjas, som
kunna kasta bort präktigt silver, när världen är så
barmhärtig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
