Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När jag finner den, skall jag säkert få ett tecken.
Jag känner, att detta icke är den rätta. O, du, det
minsta bland vattuflöden, om du kunde säga mig, var
min flod flyter! Men vare du välsignad, och måtte
du förläna åkrarna en rik skörd.»
»Titta! Titta!» Kim rusade fram till laman och drog
honom tillbaka. En gul och brun strimma gled från
de purpurfärgade, vajande stänglarna ned till stranden,
sträckte fram huvudet, drack av vattnet och låg sedan
orörlig. Det var en stor pythonorm med stela, stirrande
ögon.
»Jag har ingen käpp — jag har ingen käpp», sade
Kim. »Jag skall skaffa mig en och slå av ryggen på
honom.»
»Varför det? Han är bunden vid Hjulet liksom vi
— ett liv i ned- eller uppåtgående — mycket långt
avlägset från befrielsen. Mycket ont måste det stoft
ha gjort, som blivit dömt att leva i denna skepnad.»
»Jag avskyr alla ormar», sade Kim. Hans indiska
uppfostran hade icke förmått bekämpa den vite
mannens fasa för Ormen.
»Låt honom leva sitt liv till slut.» Det hoprullade
knytet väste och öppnade till hälften sitt gap. »Måtte
din förlossning bli snar, o broder», fortfor laman lugnt.
»Har kanske du händelsevis någon kännedom om min
Flod?»
»Aldrig har jag träffat en sådan människa som du»,
viskade Kim, alldeles överväldigad. »Kunna ormarna
förstå ditt språk?»
»Vem vet?» Laman trädde tätt intill pythonormens
höjda huvud, som strax därpå sänkte sig platt mot den
hopringlade kroppen. »Kom», ropade han över axeln
till Kim.
»Nej tack», svarade Kim, »jag går helst en omväg.»
»Kom du! Han gör dig icke något ont.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
