Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja visst, barn, från Kulu till Pathankot — från
Kulu, där min förste chela dog. När människorna
voro mycket vänliga mot oss, gåvo vi dem skänker,
och uppe bland bergen voro alla människor välvilliga.»
»Det förhåller sig annorlunda i Indien», sade Kim
torrt. »Här äro folkets gudar mångarmade och elaka.
Det är bäst att låta dem vara i fred.»
»Jag skulle vilja följa dig ett stycke på vägen, du
Hela världens lille vän — dig och den gule mannen.»
Den gamle soldaten kom ridande på en mager, knotig
ponny uppför bygatan, som ännu låg insvept i
gryningens halvmörker. »I går afton upprann minnets
källsprång ånyo i mitt gamla, förtorkade hjärta, och det
var en verklig välsignelse för mig. Det måste vara
krig i annalkande; jag känner det i luften. Se, jag har
tagit med mig mitt svärd.»
Han satt och dinglade med sina långa ben på den
lilla hästen; det stora svärdet hängde vid hans sida,
och han stirrade med bistert rynkade ögonbryn mot
norr över det vidsträckta slättlandet. »Berätta ännu
en gång, huru Han visade sig för dig i din syn. Sätt
dig upp bakom mig. Hästen kan bära oss båda.»
»Jag är den Heliges lärjunge», sade Kim, då de
hunnit utom bygrinden. Det goda folket tycktes med
saknad åse deras avfärd, men prästens
avskedshälsning var kylig och stel. Han hade kastat bort gott
opium på en man, som icke ägde några pengar.
»Det är bra talat. Jag är inte van vid heliga män,
men respekt är alltid en god sak. Det finns inte någon
respekt nu för tiden, inte ens då en kommissarie sahib
kommer och hälsar på mig. Men varför skall den, vars
Stjärna leder honom till krig, följa en helig man?»
»Men han är en helig man», sade Kim allvarligt.
»I ord och handling en verkligt helig man. Han är
inte lik de andra. Jag har aldrig förut sett en sådan
man. Vi äro inga spåmän eller gycklare eller tiggare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
