- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
85

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O, du Helige, jag är ledsen, att jag somnat mitt under
din predikan. Förlåt mig!»

»Vi äro båda gamla», sade laman. »Felet var mitt.
Jag lyssnade till ditt tal om världen och dess
galenskap.»

»Hör på honom! Kan du säga mig vad dina gudar
ha för ont av, att du leker med ett barn? Och den
sången var mycket bra sjungen. Låt oss fortsätta vår
färd, så skall jag sjunga för dig sången om Nikal
Seyn utanför Delhi — den gamla, gamla sången.»

De trädde nu ut ur mangolundens skugga, och den
gamle mannens hårda, gälla röst ljöd över fälten, då
han i långdragna, klagande toner sjöng om Nikal
Seyn (Nicholson) — en sång, som man ännu i dag
sjunger i Pendjab. Kim var förtjust, och laman
lyssnade med stort intresse.

»Ahi! Nikal Seyn är död, — han dog utanför Delhi.
Lansar i Norr skola hämnas Nikal Seyn.
» Han drillade
på den sista tonen och markerade drillarna med slag
av flata klingan på hästens länd.

»Och nu ha vi hunnit fram till stora landsvägen»,
sade han, då han fått mottaga Kims tacksägelser;
laman iakttog en reserverad tystnad. »Det var länge
sedan jag red den här vägen, men ditt tal ryckte upp
mig ur min försoffning, gosse. Skåda, o helige man,
denna stora väg, som är hela Indiens ryggrad. Till
största delen är den, liksom här, skuggad av fyra rader
trän. Den mellersta körbanan, som är hård och slät,
är avsedd för de lättare åkdonen, och innan
järnvägarne funnos, reste sahiberna fram och åter här i
hundratal. Nu ser man bara enklare landsåkdon och
dylikt. Till höger och vänster löpa de grusade
körbanorna för de tyngre fordonen, som äro lastade med
säd, bomull, timmer, kalk och hudar. Man kan
vandra tryggt på den här vägen, ty polisstationer äro
upprättade utefter densamma med endast några kos’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free