Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ställa i ordning, och platsen är mörk, såsom alltid
är fallet i början av en uppenbarelse.»
»Men detta är ingen uppenbarelse. Detta är världens
bländverk och ingenting annat.»
»Och efter dem kommer Tjuren — den Röda
Tjuren på ett grönt fält. Och se bara! Där är han!»
Han pekade på flaggan, som vajade för aftonbrisen.
Det var endast en liten signalflagga, men regementet,
som alltid var mycket noga i fråga om etikettsaker,
hade prytt den med sitt tecken, den röda tjuren, som
är Maverickarnes emblem — en röd tjur mot ett fält
av irländskt grönt.
»Jag ser det, och nu minns jag alltsammans», sade
laman. »Visserligen är detta din Tjur. Och visserligen
ha även de båda karlarna kommit för att ställa allt i
ordning.»
»De äro soldater — vita soldater. Men vad var det
prästen sade? ’Ditt tecken är krigets tecken.’ O,
Helige, detta rör mitt sökande.»
»Det är sant, det är sant.» Laman stirrade tankfull
på emblemet, vilket flammade som en rubin i
skymningen. »Prästen i Ambala sade att ditt tecken var
krigets tecken.»
»Vad skola vi göra nu?»
»Låtom oss vänta.»
»Redan nu börjar mörkret att skingras», sade Kim.
Det var en helt naturlig sak, att den nedgående
solen äntligen skulle med sina strålar intränga i
mangolunden och för några ögonblick uppfylla den med ett
darrande, gyllene sken, men i Kims ögon satte detta
kronan på Ambalabrahminens profetia.
»Hör!» sade laman. »Någon slår på trumma — långt
borta.»
Till en början påminde ljudet, som förtunnades i
den stilla luften, om en puls, som slår i huvudet, men
snart tillkom en skarpare ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
