Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldkorset just vara den rätte att rådfråga i denna
sak. Å andra sidan kunde han ju, vid minnet av alla de
slätrakade präster, han så omsorgsfullt undvikit i
Lahor, misstänka, att denne präst också kunde vara en
sådan där frågvis idiot, som ville skicka honom i
skolan. Men hade icke prästen i Ambala bevisat, att hans
tecken på den höga himlen bebådade krig och
beväpnade män? Var han icke stjärnornas såväl som hela
världens lille vän, fullproppad ända upp till tänderna
med fruktansvärda hemligheter? Och först och sist
var ju detta äventyr vådligt livat — en härlig
fortsättning av hans första jakter över taken på samma gång
som uppfyllelsen av en högtidlig profetia. Han låg
utsträckt på magen och slingrade sig fram mot dörren till
mässen, under det han hela tiden med ena handen höll
fast om amuletten, som hängde kring hans hals.
Det var såsom han trott, att sahiberna tillbådo sin
gud, ty mitt på mässbordet stod såsom dess enda
prydnad en gyllene Tjur, förfärdigad av byte, som i forna
tider tagits från sommarpalatset i Peking — en gulröd
Tjur med sänkt huvud, vilken trampade på ett fält av
irländskt grönt. Mot honom höjde sahiberna sina glas
och ropade något, som Kim icke kunde uppfatta.
Nu brukade emellertid pastor Arthur Bennett alltid
lämna mässen efter den skålen, och som han var
uttröttad av sin dagsmarsch, var han mera tvär i sina
rörelser än vanligt. Kim, som lyft upp huvudet en
smula, stirrade fortfarande på den gyllene tjuren, då
pastorn trampade på hans högra skulderblad. Kim
sviktade under trycket, rullade om på sidan och drog
pastorn med sig. Denne, som alltid varit en handlingens
man, grep Kim om strupen och höll på att kväva
honom. Då sparkade honom Kim med förtvivlans kraft
i magen. Bennett kippade efter andan och kröp ihop,
men utan att släppa sitt tag, rullade tillbaka igen och
släpade under tystnad Kim med sig till sitt eget tält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
