Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mässtältet. I vanligt fall skulle jag ha straffat honom och
låtit honom löpa, emedan jag tror, att han är en tjuv.
Men han tycks kunna tala engelska och fästa någon
slags vikt vid en amulett, som hänger kring hans hals.
Och nu tänkte jag, att ni kanske skulle kunna hjälpa
mig.»
Bennett trodde fullt och fast, att ett oöverstigligt
svalg skilde honom från den irländska kontingentens
romersk-katolske präst, men detta oaktat ägde det
märkliga förhållandet ram, att så snart den engelska
kyrkan skulle lösa ett mänskligt problem, tog hon gärna
den romerska kyrkan till hjälp. Bennetts officiella fasa
för den Skarlakansklädda kvinnan[1] var lika stor som
hans privata respekt för fader Viktor.
»En tjuv, som talar engelska. Låt mig få se på hans
amulett.» Och han sträckte ut sin hand.
»Men ha vi rätt att öppna den? Ett ordentligt kok
stryk — —»
»Jag stal inte», protesterade Kim. »Ni har sparkat
mig över hela kroppen. Giv mig nu tillbaka min
amulett, så skall jag gå.»
»Så lätt går det väl inte; vi ska se efter först», sade
fader Viktor, i det han långsamt vecklade upp stackars
Kimball O’Haras »ne varietur», hans klareringssedel
och Kims dopattest. På denna senare hade O’Hara —
med ett slags förvirrad föreställning om att han gjorde
underverk för sin son — skrivit flera gånger efter
varandra: »Tag hand om pojken. Var så god och tag
hand om pojken.» Och under detta sitt namn och
nummer vid regementet.
»Mörksens makter!» utbrast fader Viktor, i det han
räckte papperen till Bennett. »Vet du, vilka dessa
papper äro?»
»Ja», svarade Kim, »de äro mina, och jag vill gå min
väg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
