Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stridslysten radjas armé, till kaptener i indiska
marinen, till regeringens pensionärer, till affärsmän och
missionärer. Somliga voro yngre söner av de gamla,
blandade släkter, vilka fattat fast fot i Dhurumhollah,
såsom familjerna De Souza D’Silva, m. fl. Deras
fäder skulle mycket väl kunnat låta uppfostra sina barn
i England, men de älskade den skola, som de själva
besökt i sin ungdom, och sålunda kom den ena
generationen efter den andra av gulbleka ynglingar till St.
Xavier. Deras hem voro belägna i vitt skilda trakter,
och blotta berättelsen om deras äventyr under färderna
från och till skolan — vilka i deras ögon icke voro
några äventyr alls — skulle ha kommit håren att resa
sig på en europeisk skolgosse. De voro vana att färdas
hundratals mil ensamma genom djungeln, där de alltid
löpte den härliga risken att bli uppehållna av tigrar,
men de kunde lika litet ha badat i Engelska Kanalen
en engelsk augustidag, som deras bröder på andra
sidan havet skulle kunnat ligga orörliga, under det att
en leopard nosade på deras bärstol. Där funnos
femton års pojkar, vilka tillbringat en och en halv dag på
en liten holme mitt uti en flod som svämmat över sina
bräddar, varvid de, såsom om det varit den
naturligaste sak i världen, tagit kommandot över en skara
förskräckta pilgrimer, som återvände från något
altare. Där funnos äldre pojkar, vilka en gång i St.
Francis Xaviers namn lagt beslag på en radjas elefant,
vilken de av en händelse mött på den av regnet utplånade
byvägen, som ledde till deras fars egendom. Och det
väldiga djuret hade hållit på att sjunka ned i den
djupa flygsanden.
Alla dessa berättelser framfördes med den inföddes
lugna, lidelsefria röst och med vissa vändningar, som
utvisade, att de på rak arm blivit överflyttade från
folkspråket. Kim skådade, lyssnade och gillade. Detta
liknade icke trumslagarpojkarnes tama, ordfattiga prat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
