Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbrast Kim halvt sjungande. »Dit flyr jag tillbaka, om
översten eller Mahbub lyfter hand eller fot emot mig.
Och när jag en gång försvunnit — vem skall då finna
mig? Hör på, Hajji — är det där Simla? Allah, vilken
stad!»
»Min fars bror — och han var en gammal man, då
Mackerson Sahibs brunn var ny i Pesjaur — kunde
minnas, när det inte fanns mera än två hus i staden.»
Han ledde hästarne in uti den nedre Simlabasaren
— denna krälande kaningård, som klättrar upp från
dalen till rådhuset i fyrtiofem graders vinkel. Den, som
känner alla dess labyrinter, kan trotsa hela polisstyrkan
i Indiens sommarhuvudstad, så listigt står veranda i
förbindelse med veranda, gränd med gränd och
smyghål med smyghål. Här bo de människor, som sörja för
den glada stadens behov — jhampis, som om natten
draga de eleganta damernas rickshaws[1] och spela till
dagen gryr, kryddkramhandlare, oljeförsäljare,
antikvitetshandlare, bränsleförsäljare, präster, ficktjuvar och
infödda, som äro anställda i regeringens tjänst. Här
diskuteras av kurtisaner sådana saker, som antagas vara
den indiska regeringens djupaste hemligheter, och här
samlas hälften av de infödda staternas agenter och
underagenter. Här hyrde också Mahbub Ali av en
muhammedansk hästhandlare ett rum, som hade ett vida
säkrare lås än hans bås i Kaschmirseraien i Lahor.
Det var även en underverkens boning, ty i
skymningen inträdde där en muhammedansk stallpojke, och
en timme senare utträdde därifrån en pojke av blandad
ras — färgen, som flickan i Lucknow använt, satt bra i
— iklädd illasittande kläder, som köpts färdiga.
»Jag har talat med Creihton sahib», sade Mahbub
Ali, »och ännu en gång har Vänskapens hand avvänt
Vredens piska. Han säger, att du i själva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
