Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början fått i uppdrag att ledsaga honom, men utan
att låta sig förbluffas drog han förhänget åt sidan. En
svartskäggig man med en grön skärm för ögonen satt
vid ett bord och plockade upp den ena skimrande
kulan efter den andra från en tallrik samt trädde upp
dem på ett silkessnöre, allt under det han smågnolade
för sig själv. Kim var medveten om, att rummet
bortom ljuskretsen var uppfyllt av saker, från vilka
utströmmade samma lukt som från alla tempel i
Österlandet. En doft av mysk, sandelträ och jasminolja
trängde in genom hans vidgade näsborrar.
»Jag är här», sade Kim slutligen, i det han
begagnade sig av folkspråket. Den egendomliga lukten kom
honom att glömma, att han var en sahib.
»Sjuttionio, åttio, åttioen», räknade mannen för sig
själv, i det han trädde upp pärlorna så hastigt, att Kim
knappast kunde följa hans rörelser. Därpå tog han av
den gröna skärmen och betraktade Kim uppmärksamt
under en dryg halv minut. Ögonens pupiller vidgades
och sammandrogos sedan, så att de blevo små som
knappnålshuvuden. Vid Taksaliporten fanns en fakir,
som hade alldeles samma förmåga och förstod att slå
mynt av densamma, i synnerhet då han förbannade
enfaldiga fruntimmer. Kim stirrade med stort intresse på
den främmande mannen. Hans tarvlige vän, fakiren,
kunde också klippa med öronen, och Kim kände en
viss missräkning över att denne nye man icke kunde
imitera honom även i detta avseende.
»Var inte rädd», sade Lurgan plötsligt.
»Vad skulle jag vara rädd för?»
»Du får sova här i natt och stanna kvar hos mig,
tills det blir tid för dig att återvända till Nucklao. Det
är en befallning.»
»Det är en befallning», upprepade Kim. »Men var
skall jag sova?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
