Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något lugnad av att höra ett svagt surrande, som liknade
en symaskins.
»Chûp (Var tyst)», skrek han, och återigen hörde
han det där låga skrattet, som kom honom att fatta
sitt beslut. »Chûp — eller också krossar jag ditt
huvud.»
Lådan fäste icke något avseende vid hans ord. Kim
ryckte i trumpeten, och någonting lyfte sig med en
knäpp. Han hade tydligen lyft ett lock. Om det fanns
en ond ande därinnanför, så var det nu på tiden —
han började fnysa — alldeles så där luktade
symaskinerna i basaren. Han skulle minsann tysta munnen på
den där shaitan. Han tog av sig sin jacka och stoppade
in den i trumpeten. Någonting runt och långt böjde
sig under trycket; nu hördes ett surrande, och rösten
tystnade — såsom ju nödvändigt måste bli följden, om
man trycker en tredubbelviken jacka mot vaxcylindern
och in i verket på en dyrbar fonograf. Kim lade sig
nu helt belåten ned att sova.
På morgonen märkte han, att Lurgan sahib stod och
blickade ned på honom.
»Aha!» sade Kim, fast besluten att upprätthålla sitt
anseende som sahib. »Det var en låda här i natt, som
överöste mig med ovett. Därför stoppade jag till
munnen på den. Var det er låda?»
Mannen sträckte ut sin hand.
»Låt oss skaka hand, O’Hara», sade han. »Ja, det
var min låda. Jag handlar med sådana saker, emedan
mina vänner radjas tycka om dem. Den här är
visserligen förstörd, men det priset betalade jag gärna.
Ja, ja, mina vänner, kungarna, äro mycket förtjusta
i leksaker, och det är jag också ibland.»
Kim granskade honom förstulet. Han var en sahib
på så vis, att han var klädd som en sådan, men det sätt,
varpå han talade urdu, och hans egendomliga
engelska accent bevisade, att han var allt annat än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
